Granskningen måste fortsätta
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-20
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
20 oktober 2006 Det kommer en kollektiv suck från svartstädade villor i Djursholm och Vellinge och från välbärgade våningar i Stockholms innerstad:
”Nu får det vara nog. Sluta rota i ministrarnas affärer.”
Statsministern har själv åtminstone balanserat på randen till ministerstyre i sina försök att försvara sina ministrar.
Bagatellartad såpa
Djupast suckar dock landshövdingen och den tidigare moderate chefredaktören Mats Svegfors som i DN beklagar sig över en hel sida. Folkpartiskandalen beskrivs som en bagatell, de senaste veckornas avslöjanden som en politisk dokusåpa.
Ett trovärdighetsproblem, inte mer. Alltså är det ”avgångsjournalistiken” som nu ska ställas vid skampålen.
Inget blint drev
Naturligtvis hade det varit mer klädsamt om Svegfors gjort sina observationer under de affärer som rört socialdemokrater och fackliga ledare, eller för den delen feministiskt initiativ. Likheterna med det dåliga humör arbetarrörelsens företrädare gjort sig kända för när de utsatts för mediernas granskning blir nästan komiska.
Granskningen av den Reinfeldska ministären är inget blint drev, inget utslag av sensationshunger. Det handlar om politik och förtroende.
De nya moderaterna vann valet som ett reformerat parti. Ett parti som respekterade välfärdsstaten, löntagarnas rättigheter och som ville försvara skatterna. Ett parti befriat från sitt lite löjligt aristokratiska arv.
Det är den bilden som krackelerar just nu, framför ögonen på partiets nya väljare.
Om ministrar tvingas avgå är det dessa väljares missnöje – inte journalisternas frågor – som får statsministern att sparka dem.
Att ställa frågor är det journalistiska uppdraget.
Ingvar Persson