2009: Nu är vi alla berlinare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Brandenburger Tor i Berlin är en utmärkt kuliss för politiska tal. Amerikanska presidenter har sedan länge flygits in när det är dags att ta fram de stora orden: John F Kennedy (”Ich bin ein Berliner”), Ronald Reagan (”Riv denna mur!”) och förstås Barack Obama (som kom hit redan innan han blev president, vilket kanske var att ta i).

Nu står de tyska Socialdemokraternas kanslerkandidat Franz Walter Steinmeier framför denna symbol för fred och enande. Det är slutspurt i den tyska valkampanjen och Pariser Platz är avspärrad en bra bit ner längs Unter Den Linden. ”Vårt land kan bättre” står det i vita bokstäver mot allt det röda.

Att alla politiska slogans börjar likna varandra visar att europeisk politik trots allt integreras.

”Sverige kan bättre” användes av de svenska sossarna på 90-talet och i Berlin talar de tyska högerliberalernas affischer nu om för mig att ”det måste löna sig att arbeta”. Det där att man inte blir profet i sitt eget hemland gäller uppenbarligen inte Moderaternas Per Schlingmann.

Franz Walter Steinmeier talar i över en timme. Eftersom han å ena sidan utmanar Angela Merkel om kanslerposten och å andra sidan sitter i hennes blocköverskridande regering, kan han inte rasa hur som helst. I alla fall inte mot hur Tyskland har hanterat den ekonomiska krisen.

Nuvarande finansministern är hans egen partikamrat Peer Steinbrück. Herrarna Steinmeier/Steinbrück kallas förövrigt för ”The Stones”.

Steinmeier talar i stället på temat varför Tyskland behöver en stark socialdemokrati – Socialdemokratin är absolut inte ofelbar. Den sitter inte inne med hela lösningen. Men det är socialdemokratin som har rätt ideologisk kompass i dessa kristider.

Sedan skräms Steinmeier med högerspöket Karl-Theodor zu Guttenberg (bästa namnet på ett högerspöke någonsin). Zu Guttenberg (vars fulla namn är Karl Theodor Maria Nikolaus Johann Jakob Philipp Franz Joseph Sylvester Freiherr von und zu Guttenberg) är kristdemokrat, näringsminister och väldigt nyliberal.

Han sticker ut i ett politiskt landskap som vänt sig inåt och åt vänster.

Några timmar tidigare höll Vänsterpartiet Die Linke välbesökt valmöte en bit härifrån på Alexanderplatz. Die Linke bildades av desillusionerade vänstersossar samt DDR:s gamla kommunistparti (PDS). Koalitionen är fortfarande inte rumsren. Dels av uppenbara skäl (för 20 år sedan stod en mur bakom Brandenburger Tor) dels på grund av uttalanden om utlänningar som skäl tyska jobb.

Men Die Linke stöds i dag av 11 procent. En stor del av befolkningen uppfattar inte att de etablerade partierna kan eller vill göra något åt ojämlikheten i Tyskland

Och då särskilt inte hur den fördelar sig mellan öst och väst.