När jobbet knäcker välfärdens kvinnor

Daniel Swedin

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2016-03-02 | Publicerad 2016-03-01

helskärm

1 MARS 2016. Sjukskrivningarna

Sjukskrivningarna ökar snabbt. Och det trots att den förra regeringen gav oss ­tuffa tag, lät sjukskrivna få sin arbetsförmåga prövad mot jobb som inte fanns och ­utförsäkrade sjuka.

2010 betalade staten ut 16 miljarder i sjukpenning, i år räknar Försäkringskassan med att det blir nästan 32 miljarder.

För Stefan Löfven – som sägs göra sig redo för att på allvar söka konflikt om den offentligt finansierade välfärden – är det förstås en huvudvärk. Det handlar ju om pengar som statsministern nog hellre lägger på barnomsorg, äldrevård och skolan. 

Sjuktalen säger något

De stigande sjuktalen säger oss något väsentligt om hur arbetslivet ser ut för många löntagare i dag. Och kanske är det politikern Stefan Löfvens smala lycka.

Nya siffror från Försäkringskassan ­visar att psykisk sjukdom ökar för tredje året i rad. 2012 var 48 000 personer sjukskrivna för psykisk ohälsa. I dag är det 71 000. Den vanligaste diagnosen av alla sjukdomsfall i Sverige är nu akut stressreaktion. Statistiken från Försäkrings­kassan visar också att kvinnor i 30-års­åldern är de som drabbas mest.

De är oumbärliga

Bilden bekräftas i en ny rapport från fackförbundet Vision. Bland de som sjukskrivs för stress är socialsekreterare, ­kuratorer, psykologer och diakoner ­särskilt utsatta. Det handlar alltså om kvinno­dominerade yrken där man möter många människor och  där arbetsbelastningen är hög. Det är yrken som är oumbärliga för att vår välfärd ska fungera.

Vad är det då som gör kvinnor sjuka? Arbetsbelastning, ökande krav, bristande inflytande över arbetet, för få kollegor och ojämställdheter i det så kallade livspusslet. Det får ekonomiska konsekvenser. Enligt en tidigare uppskattning från OECD kostar den psykiska ohälsan över 70 miljarder årligen i form av förlorade arbetsinsatser och utgifter för vård och omsorg.

Utförsäkring inte svaret

Lösningen på det kan varken vara långtidssjukskrivningar eller utförsäkringar. Det har vi faktiskt inte råd med.

Politiker som vill komma åt de ökande sjukskrivningarna bör titta på personaltätheten i offentlig sektor, tryggheten för tillfälligt anställda och hur arbetsför­hållandena faktiskt ser ut för välfärdens kvinnor. Dessutom behövs bättre psykiatrisk vård och en familjepolitik för jämställdhet. Att ohälsotalen kunde rusa i väg på 1990-talet berodde på att sjukrehabiliteringen hade havererat. Om vi inte vill dit igen måste vi ta tag i frågan om hur människor kan komma tillbaka till jobbet efter en sjukdomsperiod.

Det är inte fler förnedrande regelsystem som unga kvinnor i psykisk ohälsa behöver. Det är ett mer anständigt samhällsbygge.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.