Annica kan dö av läkarmiss
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-04-14
Skulle opereras för fetma – pulsådern punkterades
UPPSALA. Trebarnsmamman Annica Hedörn, 47, skulle äntligen få en magsäckoperation.
Men allt som kunde gå fel gick fel.
Nu svävar hon mellan liv och död.
– Läkarna kanske måste amputera högerbenet – om hon överlever, säger maken Per-Erik, 54.
I sju dygn har han vakat vid sin hustrus sida på centralintensiven på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Han är uppriven, arg och ledsen.
Annica Hedörn, från Norrhassel utanför Sundsvall, skulle genomgå en magsäckoperation, en så kallad gastric bypass, för att gå ned i vikt.
Kämpat hårt
Före operationen hade hon på egen hand gått ned 48 kilo på ett halvår.
– Mamma hade sett fram emot det här jättemycket och hon hade kämpat hårt för att bli godkänd för operation, säger äldsta dottern Nina Hedörn.
På förmiddagen förra tisdagen rullades Annica in för operation på Sundsvalls sjukhus – med ett lycka till från maken Per-Erik.
Operationen skulle ske genom titthålskirurgi, men när läkaren förde in den lilla nålen med röret – som kamera och instrument sedan ska träs genom – gick något fruktansvärt fel.
Förlorade en liter blod
Röret punkterade stora kroppspulsådern, aortan – en känd och fruktad, men mycket ovanlig komplikation vid den här typen av operationer.
– Hon förlorade en liter blod på en minut, säger Per-Erik.
En annan läkare, som insåg vad som hänt, snittade snabbt upp Annica och sydde ihop kroppspulsådern.
– Han räddade hennes liv, säger dottern Nina.
Men när Per-Erik efteråt satt inne hos sin hustru på intensiven, upptäckte en tredje läkare att blodet inte pumpade ut i benen.
Annica, som halvt om halvt var vaken, såg själv att hennes ena fot redan hade blivit vit – och benet blått.
– Hon är ju utbildad undersköterska och förstod själv att något var fel, säger Nina.
Färden tog 10 timmar
Per-Erik hörde hur läkaren bad personalen att omedelbart ringa Akademiska sjukhuset i Uppsala – och skicka efter ambulanshelikoptern.
Nu var det bråttom.
Ändå tog det minst tio timmar innan Annica Hedörn kom till Akademiska sjukhuset.
Klockan 01.40 natten till onsdagen kom hon dit med ambulans – inte helikopter.
– Först var helikoptern upptagen, sedan kunde den inte landa på grund av dimma, säger Per-Erik.
– Men då kunde de väl ha hittat en annan lösning. Jag kan inte förstå varför det tog så lång tid.
Vävnaden dog
Fem minuter senare låg Annica på operationsbordet igen. Men transporten hade dröjt för länge.
Vävnaden i hennes ben och ryggmärg hade redan börjat dö.
Nu ligger hon nedsövd och andas med hjälp av respirator. Hennes njurar har slutat att fungera.
Flera gånger har läkarna tvingats operera bort död vävnad ur hennes ben.
– Jag vågar bara se några timmar framåt, säger Per Erik.
På Sundsvalls sjukhus beklagar läkarna djupt det som hänt.
– Vi kommer självfallet att göra en Lex Maria-anmälan, säger chefsläkare Lars Berglund.
”Väldigt obehaglig fördröjning”
Även han ifrågasätter hur den avgörande transporten till Uppsala kunde ta så lång tid.
– Jag kör dit på tre timmar med bil och hade hunnit både dit och tillbaka. Och med ambulans går det ju ännu fortare.
Leif Israelsson, verksamhetschef för kirurgen, instämmer:
– Det blev en väldigt obehaglig och lång fördröjning.
Vill inte betala boende
Vad som dock upprör familjen mest just nu är att varken Sundsvalls sjukhus eller landstinget i Västernorrland kan bekosta Per-Erik Hedörns rum på patienthotellet i Uppsala.
– Det kostar 950 kronor per dygn och jag som är en vanlig fabriksarbetare har inte råd att betala det, säger Per-Erik.
Men Sundsvalls sjukhus vägrar.
– Vuxna patienters anhöriga får själva stå för sina kostnader. Det är ett beslut som jag fattade för många år sedan och den regeln gäller, säger Leif Israelsson.
