"Jag åt fast jag inte var sugen"

Anna, 24, var sockerberoende i 7 år: "Sluta tvärt var min chans"

helskärm

För knappt ett år sedan kunde Anna Bröms varken se åt godishyllan eller känna doften av nybakat utan att känna ett extremt ”måste ha”-sug.

– Att bli fri från sötsuget var enormt tufft, säger hon.

När Anna gick på gymnasiet började sötsuget, som hon alltid haft, att eskalera. När hon började på universitetet var godis ett måste för att hålla sig vaken sena pluggkvällar.

– Ibland slog det slint och jag åt fast jag inte var sugen. Jag hade ett extremt sockerbehov nästan varje eftermiddag och kväll.

Anna berättar att sötsuget var som störst när blodsockret föll, vilket hände när hon slarvade med maten.

– Då var godispåsen nära till hands. Det var även svårt när jag var på bio, kalas eller om någon bjöd på tårta, jag ville ju inte vara oartig.

Införde nolltolerans

I sju år tampades Anna med sitt sockerberoende, men så en dag bestämde hon sig för att det fick vara nog. Hon slutade tvärt och införde nolltolerans. De

första veckorna var tuffa.

– Jag kunde inte titta på godiset i affären och jag undvek kaféer. Det var tungt.

Har aldrig sött hemma

Efter några veckor blev det bättre och sedan dess har det rullat på.

– Det händer att jag tar något till kaffet eller äter en godisbit, men sen är det bra.

Men Anna får dagligen kämpa. Som sjuksköterska blir det stressiga dagar – och kollegorna tar gärna kaffepauser med fikabröd.

– Men nu kan jag stå emot och äta en frukt i stället.

Anna är glad för nolltolleransen hon satte upp.

– Jag hade inte kommit ur det om jag inte hade totalslutat. I dag har jag aldrig något sött hemma.