Höftproblem är vår nya folksjukdom
Uppdaterad 2013-01-14 | Publicerad 2012-03-05
Höftproblem har blivit en ny folksjukdom. Bara i år kommer uppåt 16 000 svenskar byta höftled. Merparten kvinnor.
Lena Wickström, 65, är en av dem som opererats sedan värken i höft och ben tagit över nattsömnen.
– Det var jobbigt, men skönt nu när det är över.
Glashala vintergator är kanske inte det lättaste. Lena Wickström tycker ändå inte att det är någon skillnad mot före operationen. Styrkan och rörligheten är i princip densamma, om inte bättre.
– Men det sitter i bakhuvudet. Är det halt eller man är ute i skogen är man kanske lite extra orolig för att drutta omkull, säger hon.
Hon är långt i från ensam om att få höften utbytt. I takt med att vi blir äldre, tyngre och allt mer orörliga ökar antalet slitna höftleder. De senaste tio åren har antalet höftledsoperationer ökat dramatiskt. Bara i år beräknas runt 16 000 svenskar bli opererade. Det är nästan 40 procent fler än vid millennieskiftet. Bra resultat och få komplikationer gör att ingreppet lockar fler och yngre.
– Det ställer högre krav på resultatet. Den nya höften ska inte bara hålla längre, den ska tåla ett betydligt aktivare liv, förklarar docent Nils Hailer, överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
En del av dem som hamnar på operationsbordet har inte ens firat sin 50-års dag, vilket förklarar ökningen av helt ocementerade proteser. För även om cementerade proteser anses ha överlägset bäst hållbarhet, ska personen ha dem så länge att de med stor sannolikhet måste bytas ut minst en gång. Då är det en fördel om protesen inte är cementerad utan fått växa fast i benet. En del yngre män har också fått så kallade ”idrottsproteser”.
– Den har dock inte med idrott att göra. Namnet är bullshit, ren marknadsföring. Det finns vissa grupper som eventuellt kan få lika bra resultat som med en standardprotes, men aldrig bättre, säger Nils Hailer irriterat.
Strax före jul slog Karolinska sjukhuset i Stockholm larm om att protesen kan ge så svåra och plågsamma biverkningar att de måste kalla tillbaka patienter för att göra om operationerna. Biverkningarna beror på att tungmetaller som kobolt och krom läckt ut när metall gnidits mot metall och börjat slita på kanterna. Dels har vävnader runt skålen skadats, dels har plågsamma cystor bildats.
– Är det något vi experter är eniga om så är det att vi avråder från de här ytersättningsproteserna, slår Nils Hailer fast.
Lena Wickström har ingen aning om vad läkaren satte in för protes, men är väldigt nöjd. Exakt två smärtfria år har gått och det är knappt hon minns hur illa det var.
– När jag läser mina noteringar från hösten före operationen inser jag hur ont jag faktiskt hade. ”Hemsk natt med ont i höften, men dagen okej…”, läser hon i almanackan.
Hon jobbade på en förskola i Stockholm och tyckte själv det fungerade hyfsat. Det var ju på nätterna smärtan kom.
– Men de reagerade på dagis. Var vi på promenad med barnen kom jag ju alltid sist. De brukade säga att jag gick som en anka, så helt bra var det kanske inte på dagarna heller, säger Lena som till sist följde arbetskamraternas råd och gick till vårdcentralen.
Med artros i kroppen och en mamma, moster och två syskon som fått nya höftleder var det ingen jätteöverraskning att även hon skulle behöva en operation. Det handlade mer om att ta beslut om när det var dags.
– Sedan gick det fort som bara den. Och även om det var riktigt jobbigt, är det en jädra skillnad när det väl är gjort. Jag är verkligen jättenöjd! säger hon.
Sverige är bäst i världen på just höftledsoperationer.
– En förklaring är att vi är försiktiga med nya material och operationstekniker. Vi använder ganska få och väldokumenterade protestyper och har likartad teknik på alla sjukhus, säger Nils Hailer.
Men även om standardprotesen fungerar exemplariskt i nio av tio fall måste 2 000 operationer om året göras om. Oftast handlar det om att den nya kulan hoppar ur led. Infektioner tycks också bli vanligare. Hela 16 procent är enligt en enkät inte helt nöjda eller missnöjda med sin protes.
– Det blir inte alltid bra, eller kanske inte så bra som man hoppats. En del blir inte helt smärtfria, men det kan också bero på felaktiga förväntningar, tror han.
Ett överutbud av kliniker och prisdumpning gör att en del kanske opereras för tidigt eller helt i onödan.
– Det ökar risken för att protesen inte står pall för trycket. Hos 50–60-åringarna sitter bara sju av tio höftproteser stabilt efter 15 år, säger Nils Hailer.
Har man artros och får ont i ben och höfter ska man i första hand prova sjukgymnastik och medicin som stoppar inflammationen i ledkapseln. Träning förbättrar uthålligheten och bygger upp muskler som avlastar lederna. Även akupunktur kan hjälpa.
I Socialstyrelsens kommande riktlinjer skriver man att artrosskola ska erbjudas som första behandling av höft- och knäartros. Operation ska endast erbjudas om det inte hjälper.
För ett bra resultat krävs även en hel del efterarbete. Ju snabbare du kommer i gång desto bättre. En forskningsstudie från Akademiska sjukhuset visar att full belastning direkt efter operation är bäst. Det påverkar varken bentäthet eller protesens stabilitet, annat än i positiv riktning.
– Tidigare rekommenderade vi patienterna att belasta kroppen successivt under sex till tolv veckor. Nu får de börja så fort de klarar av att träna, säger Nils Hailer.
Lena Wickström gick på sjukgymnastik och simmade ett par gånger i veckan, men tycker inte man ska räkna med att det går så lätt.
– Första månaderna var ett helsike. Jag vet inte hur det skulle ha gått utan min sambo. Man behöver verkligen hjälp, trots kryckor och annat, säger hon och berättar hur de fick höja sängen för att hon skulle kunna böka sig i och ur.
Ännu obehagligare var det att duscha utan att veta om det gick att ta sig ur badkaret.
– Första målet var att börja köra bil igen. Det var en befrielse att få sätta sig bakom ratten och kunna ta sig vart man ville, säger Lena som kunde börja jobba så smått lagom till sommaren.
Egentligen skulle hon gå i pension nu, men det får vänta:
– Det känns lite onödigt när jag mår bättre än på flera år. Och en extra peng som drygar ut pensionen är ju inte helt fel.
VÄLJ RÄTT PROTES!
Cementerad protes
Absolut vanligast. Cirka 90 procent får helcementerade proteser då de har bäst hållbarhet och minst risk för komplikationer.
Ocementerad protes
Ökar i popularitet i takt med att allt yngre patienter opereras. Dels läker benvävnaden lättare, dels får man i princip samma rörlighet som före operationen. För att protesen ska sitta bra krävs dock mycket god benkvalitet. Passar således inte patienter med benskörhet. Sätts sällan in på någon över 65 år.
Hybrider
En korsning av de ovanstående. Ena delen är cementerad, den andra ocementerad. Den så kallade omvända hybriden med cementerad skål och ocementerad stam har gett bra resultat.
Idrottsprotesen
Är en ytersättningsprotes som marknadsförts hårt. Istället för att ta bort den dåliga höftkulan sätter man på en metalhätta och sätter in en ny skål av metall. Vissa specifika grupper kan få lika bra resultat i hållbarhet som standardprotesen, men aldrig bättre. Dessutom får personen efter en tid förhöjda värden av tungmetaller i blodet, med ökad risk för njurskador som följd. Det finns också en ökad risk för haveri och tidig lossning (redan efter ett par år) varför expertisen nu avråder från protesen.
* Sedan ett par decennier har höftproteser med en speciell mineralbeläggning, hydroxyaapatit, vunnit terräng eftersom de ansetts fästa bättre i skelettet. En svensk studie visar nu att så inte är fallet. Däremot tyder mycket på att läkemedel med bisfosfonater, som ges vid benskörhet, får proteserna att sitta längre.
Därför görs ofta operationen om
Av alla patienter som får ny höftled måste nästan fyra procent göra om operationen. Allt fler beror på tidiga och allvarliga komplikationer som djupa infektioner, benbrott och att protesen hoppar ur led.
De vanligaste orsakerna:
DET HÄR ÄR ARTROS
Höftledsartros är den vanligaste orsaken till att höftleden måste bytas ut. Sjukdomen drabbar var 10:e svensk i åldern 50–70 år. Yrken med långvarig tung belastning på höft- och knäleder ökar risken, liksom övervikt och korsbandsskador. Det finns också en ärftlighet för sjukdomen.
Artros beror på att brosket i höftens leder bryts ner och försvinner. Brosket ger stadga och gör att skelettbenen kan glida mot varandra. Det fungerar också som stötdämpare. Försvinner brosket kommer skelettbenen i direktkontakt med varandra, vilket ökar risken för inflammation i ledkapseln, hinnan som omger leden. Du blir stelare och får än mer ont. Ännu finns ingen medicin som påverkar sjukdomen. Är brosket borta så är det. Gör det för ont är det därför bäst att byta ut de värkande lederna.
Är du drabbad?
Får du ofta ont i höften när du börjar röra dig, så kallad startsmärta?
Har du ont i höften när du går eller står?
Är du stel i höften eller tycker att du blivit stelare?
Gör höften ont på natten och när du vilar?
Höftledsartros kan ta många år att upptäcka, men värker det så mycket att du inte kan sova är det ett tecken på att brosket är väldigt slitet. Be din husläkare om hjälp.
