Lucas, 4, dog – läkarna frias
Uppdaterad 2012-09-26 | Publicerad 2012-06-12
De missade cancern – ingen hålls ansvarig
Alla läkare sa att Lucas, 4, var förstoppad, men ett halvår senare dog han i cancer.
En av åtta inblandade läkare varnades – nu frias även han i förvaltningsrätten.
– Det är märkligt att ingen är ansvarig, säger mamma Christina Myrdhén.
I september 2008 fick Lucas ont i magen. Familjen sökte hjälp hela 13 gånger på tre veckor: först på närakuten, sedan på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Alla läkare sa samma sak – pojken var förstoppad.
– Men Lucas hade inga symptom på förstoppning överhuvud taget och hade aldrig varit förstoppad tidigare, säger mamma Christina Myrdhén.
Magsmärtorna gick aldrig över och Lucas blev helt apatisk, berättar Christina Myrdhén.
– Jag förstod att det var något annat, något allvarligt, men läkarna lyssnade inte. Jag var bara en besvärlig mamma som var onormalt orolig för mitt barn.
Decimeterstor tumör
Allt blev en plåga för Lucas. Han fick genomlida otaliga tarmsköljningar. Tre gånger var han inlagd på barnsjukhuset, fem gånger röntgades magen med så kallad buköversikt.
Det var först efter en remiss från barnavårdscentralen som sjukhuset valde att göra en rejäl skiktröntgen.
Då fick Christina chockbeskedet: Hennes son hade en decimeterstor tumör i buken. Lucas hade cancer i lymfsystemet. Den var spridd till levern och ena njuren och spred sig sedan till benmärgen.
Lucas vårdades på sjukhuset i fem månader. Han dog den 24 mars 2009.
”Har inte gjort fel”
Christina Myrdhén anmälde åtta läkare och en sjuksköterska vid sjukhuset till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Den ansvarige överläkaren Sindri Valdimarsson fick en varning. Han överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm – som nu friar honom.
– Jag överklagade för att jag aldrig hade träffat eller sett patienten, men var ansvarig överläkare då. Jag anser inte att jag gjort något fel, säger Sindri Valdimarsson.
”Lucas var mitt allt”
Christina Myrdhén finner myndigheternas beslut obegripliga.
– Sjukhuset bad ju om ursäkt och konstaterade att man gjort fel, men i slutändan är det ändå ingen som ställs till svars. Det är märkligt att man kan begå så många misstag och samtidigt är det ingen som är ansvarig, säger hon.
Hon måste leva med den obesvarade frågan om sonens liv hade kunnat räddas om han hade fått korrekt diagnos tidigare. Det går inte en dag utan att hon tänker på honom.
– Lucas var ju mitt allt. Jag tänker också på hans lidande, att jag haft ett barn som lidit så mycket.
Brevet
Så här skrev Christina Myrdhén till HSAN i sin anmälan efter sonens död:
”Jag är mamma till Lucas som bara blev 4 år. Han somnade in i hemmet den 24 mars 2009 efter en tids kamp mot sjukdomen och behandlingarna som till slut tog hans liv. Vägen dit för att få rätt diagnos var minst sagt en kamp, frustrationen att inte kunna hjälpa mitt barn och att inte bli trodd är en smärta som jag alltid kommer att bära med mig.”
