”Jag gav aldrig upp”

Johan Gunnarsson

Med rätt mat och sunt förnuft gick Therese ner 14 kilo

helskärm

Det var ingen quick-fix, men det funkade.

Therese Eriksson, 27, lärde sig att äta rätt och göra förändringar för livet – och rasade 14 kilo.

– Jag tror att jag lyckades gå ner i vikt för att jag tillåter mig att trilla dit ibland, säger hon.

I fyra år har Therese Eriksson i Katrineholm hållit sin målvikt. Hennes 83 kilon (fördelat på 179 cm) trimmades ner till 69 på ett år sedan hon gått med i Viktväktarna.

– Det hade kunnat gå snabbare om jag inte hade slarvat, säger hon och skrattar.

Pointsteorier i Viktväktarna

Metoden, och företaget, etablerades i Sverige redan i början av 1970-talet. I korta drag går den ut på att du ska göra av med fler kalorier – omräknat till points – än vad du får i dig. En enkel uträkning, baserad på längd, vikt och kön, ger ett värde för hur mycket du kan äta för att gå ner i vikt.

Det man äter kostar olika många points beroende på kaloriinnehåll, men all mat är tillåten. Frukt, grönt, bönor, kött och fisk är förhållandevis billigt, grädde, pommes frites och pizza är dyrt.

– Jag slutade inte med något och det passade mig bra. Jag tror inte på förbud, säger Therese, vis av erfarenheten från en metod hon provade för några år sedan och som bara tillät vissa livsmedel.

Mindre portioner

– Man får använda sunt förnuft. Frukt till exempel, ger noll points, men man kan ju inte äta hur mycket som helst. Ett halvt kilo om dagen räcker.

För många nyblivna viktväktare är det portionernas storlek som är den stora skillnaden – att man tidigare ätit för mycket. Men det var det inte för Therese. Hennes problem var att det slank ner för mycket chips och godis, och det äter hon inte lika ofta längre. I stället tycker hon att den största förändringen är det mentala – att hon har en annan medvetenhet än tidigare.

– Det handlar hela tiden om att göra medvetna val och att lära sig att alla val har konsekvenser. Väljer jag till exempel att ta en sallad till hamburgaren betyder det samtidigt att jag väljer bort pommes.

För protokoll

Som viktväktare för man, åtminstone i början, protokoll över vad man äter en dag, för att svart på vitt få se hur många points man ligger på. Allt man stoppar i sig behöver vägas och mätas, men efter ett tag räcker det med ögonmått och sunt förnuft, menar Therese.

Utbildningen i att äta rätt fick hon genom att regelbundet gå på möten – och kontrollvägningar. Dit gick hon även om hon visste att hon hade gått upp i vikt, för att få motivation att fortsätta.

– Jag tror att jag lyckades gå ner i vikt för att jag tillåter mig att trilla dit. Ibland hade jag dåliga veckor, när jag åt för mycket godis eller chips, men jag gav inte upp. Man är ju inte på topp varje vecka, men jag menar att man misslyckas först när man slutar försöka.

Mest motiverad i början

Och hon misslyckades inte. I början, när motivationen var som starkast, försvann kilona snabbt, och trots snedstegen blev hon allt lättare. Till slut nådde hon sin målvikt på 69 kilo och där har hon stannat sedan dess.

I juni i år sprang Therese Stockholm maraton på strax över fyra timmar. Inför loppet var målsättningen att kunna stå på startlinjen med känslan att hon faktiskt skulle kunna springa ett maraton. Och hon skulle le hela tiden.

– Jag mötte en man som sa att det inte skulle vara möjligt, men det var det.

Förmodligen visade hon då prov på samma beslutsamhet som hjälpte henne att komma i form och bli lättare.

Och det funkade ju.