”Ett straff för det liv jag levt”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-01-15

En septemberdag för fyra år sedan var Peter Wätterljung, 58, på väg till jobbet.

Plötsligt kände han en brännande huvudvärk och tappade förmågan att röra sig.

Han hade drabbats av en hjärnblödning – och livet skulle aldrig bli som förr.

– Jag insåg att det var ett straff för det liv jag levt, säger han till Aftonbladet.

Peter Wettärljung. Foto: FELIX BJÖRKLUND

En person drabbas var 17 minut. 30 000 varje år. Stroke är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar.

2004 drabbades Peter Wettärljung av en hjärnblödning – något som 15 procent av de som får en stroke drabbas av. Han pendlade mellan Stockholm och Huskvarna och satsade hårt på sitt jobb.

– Innan jag fick en hjärnblödning var allting högt. Tempot, blodtrycket, vikten och stressen. Jag jobbade 150 procent och hade inte tid för någonting, säger han.

Kunde inte röra sig

Men en dag så förändrades allt. Utanför kontoret kände Peter plötsligt en brännande huvudvärk. Han tappade förmågan att tala och röra sig och var tvungen att sätta sig ner på marken.

– Jag kunde inte använda mobilen och ingen av de som gick förbi såg att jag behövde hjälp. Efter många om och men kom tillslut en ambulans och körde mig till sjukhuset där läkarna konstaterade att jag drabbats av en hjärnblödning, säger Peter och fortsätter:

– Jag var medveten om att jag var trög och att jag inte kunde gör någonting åt det, vilket var skitjobbigt. Samtidigt var jag omedveten om situationen och trodde att allt skulle ordna sig, säger Peter.

”Ingen självinsikt”

Men vägen tillbaka blev inte så lätt som Peter trodde. Han tvingades använda rullstol och ständigt träna sig för att kunna återfå förmågan att gå igen.

– Det största problemet är att jag inte hade någon självinsikt. Nu försöker jag se saker och ting för vad dem är och jämför inte mig själv med hur jag levde förr.

Vissa problem finns kvar

I dag har Peter återfått förmågan att gå och jobbar deltid hos STROKE-riksförbundet. Men alla problem har inte försvunnit. Han har fortfarande svårt med koordinationen, problem med att komma ihåg ansikten och blir lätt trött. Men hjärnblödningen, som förändrade Peters liv totalt, förde inte bara med sig negativa saker.

– Man måste hitta ett nytt liv och ett nytt sätt att leva. Nu kan jag värdera småsaker på ett helt annat sätt än jag gjorde förut. Jag kan sätta mig på en brygga vid sjön och tycka det är underbart. Förut skulle jag bara tycka det var löjligt, säger Peter.

Följ ämnen i artikeln