"Trädgårdsterapin räddade mig"
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-03
Janiche Opsahl, 58, led av kramp i bröstet, andningssvårigheter, minnesförlust och öronsus.
Trädgårdsterapi och röda blommor blev hennes väg tillbaka till yrkeslivet.
Det började en morgon 2002. Janiche satte sig upp i sängen och kände tårarna rinna. Hennes man frågade häpet vad som hade hänt.
– Jag svarade att jag bara är ledsen och att jag behövde lätta på trycket.
Utan att hon hade märkt det, hade hon omärkligt glidit över den yttersta stresströskeln, in i ett tillstånd som så många före henne drabbats av, men som är svårt att tillfriskna från. Utmattningsdepressionen var ett faktum. Men Janiche vägrade inse det – i stället beslöt hon sig för att ta nya tag.
– Jag bet ihop, gick på thaiboxning tre gånger i veckan, körde på. Jag tänkte: det här måste jag fixa.
Månaderna gick och symtomen förvärrades.
Kravlös tillvaro
Hade Janiche inte fått prova trädgårdsterapi vid Alnarp är det tveksamt om hon i dag hade varit tillbaka på jobbet som projektledare vid Utbildningsradion – eller ens varit vid liv.
– Året i trädgården lärde mig att hitta tillbaka till mina känslor igen. De var helt avstängda, säger hon.
I en idyllisk miljö, helt utan krav på prestation, och med terapeuter ständigt närvarande, lärde sig Janiche åter det där enkla som hon hade glömt bort: att sova när hon var trött, att äta när hon var hungrig, att gråta när hon var ledsen.
– Jag brukade gå på en gångstig in i ett avskilt ”naturrum” och sätta mig i en gunga, säger hon.
Skog mot stress
De purpurröda blommorna i trädgården blev hennes tröst och inspiration. Så småningom kände hon krafterna återvända. Janiche orkade ta sig för lite aktiviteter, som odling av örter och grönsaker.
Efter ytterligare några månader ansågs hon återställd nog att återuppta livet utanför.
I dag har hon köpt en skogstomt på Gotland, som ska bli hennes framtida tillflyktsort från stressen.
Till påsk är det tänkt att det idylliska huset ska vara inflyttningsklart.
”Tillräckligt bra”
– Jag ska jobba lite med tomten, plantera växter och se var man kan hitta naturliga ”rum”. Odla lite örter, men inte arrangera rabatter – det passar inte in i miljön, säger hon.
Janiche planerar att spendera så mycket tid hon kan i sitt lusthus och växla mellan den miljön och storstaden.
– Det händer fortfarande att jag stressar upp mig, men då gäller det att fråga sig själv: Varför gör jag fem saker samtidigt nu, och varför är jag inte nöjd med det jag gör – eller har gjort?
– Mycket handlar om att lita på att det jobb jag gör är tillräckligt bra, att jag räcker till, säger hon.
