”Det känns som djupmassage”

Kineserna har i årtusenden använt vakuum för att lindra värk och bota sjukdomar. På senare år har metoden fått ett uppsving i väst. Kropp & Hälsas reporter har testat koppning i ursprungslandet Kina.

Jag lägger märke till dem redan första dagen i Kina, de plommonstora blåmärken som kineserna ogenerat visar upp på sina ryggar. De ser förskräckliga ut, märkena alltså, men är resultatet av koppning, en kinesisk medicinsk metod.

Min ena axelled är inflammerad och jag är nyfiken. Så jag besöker den minsta läkarmottagning jag sett. Jag kan inte ett ord kinesiska men gör sugkoppsljud med munnen och pekar mot min rygg. Doktorn hummar, tittar, klämmer lite och så börjar det roliga.

Smörjs in med olja

Jag får ligga på mage, blir insmord med olja och försöker slappna av. Det går inget vidare. När kvinnan som behandlar mig börjar klicka med en tändare ovanför mitt huvud blir jag livrädd. Kommer jag dö i ett hav av eld och olja på en kinesisk klinik?

Tydligen inte. Den första koppen, en rund glaskula med ett stort hål på, är varm men inte het när jag får den på min rygg. Luften i kulan svalnar av och koppen sugs fast. Sen börjar min kopptjej dra den utefter mina ryggfiléer. Det är skönt, som riktigt djup massage.

Men detta är bara uppvärmningen. Kopp efter kopp värms och placeras i sugande rader över min rygg. Det stramar men gör inte ont. Glaskulorna klirrar mot varandra när jag andas.

Känns ovant

När alla koppar är på plats ska jag vila en stund. Det som från början kändes som svaga tryck på ryggen övergår till en stickande, ilande känsla. Det gör fortfarande inte ont, känns bara väldigt ovant.

Kopparna tas bort efter några minuter som känns som ljusår. Jag andas ut och blir overkligt trött. På teckenspråk uppmanas jag att dricka mycket vatten innan jag snubblar ut från mottagningen.

I skuggan av ett stort träd pustar jag ut. Eftersom jag har linne på mig ser alla kineser vad jag just gått igenom. Några nickar uppmuntrande och ler mot mig. Tröttheten övergår efter några timmar i en ömhet som gränsar till smärta. Det känns som om jag har en lårkaka på ryggen.

Värken har försvunnit

Morgonen därpå har jag mer träningsvärk. Efter ytterligare en dag börjar det klia på ryggen, inifrån och ut. Värken i axeln har försvunnit.

Blåmärkena tar jag med mig hem som souvenirer. Med dem skrämmer jag slag på folk i närmare två veckor efter min behandling. Men effekten av koppningen varar inte så länge. Axelvärken kom tillbaka efter några dagar.

Mia Sahl