”Operationen blev min stora räddning”

Desiré, 40, fick inkontinens efter förlossningen

I sex år led Desiré Törnqvist av urinläckage och kände hur något putade ut i underlivet

Hon hade drabbats av framfall. En operation blev räddningen.

– I dag känner jag mig helt återställd och det känns jättebra.

helskärm

Desiré Törnqvist, 40, i Värnamo tog i ordentligt när hon krystade fram sitt första barn 2001.

– Då tänkte jag inte så mycket på att något hänt. Allting blir ju förändrat i underlivet efter en förlossning.

Trots det kände hon efter några veckor att det var något som inte stod rätt till.

– Det var som en tyngdkänsla i underlivet, som att något drog ner och putade ut.

Inte förrän sex månader senare, på efterkontrollen, såg barnmorskan att hon drabbats av slidväggsframfall. De kraftiga krystningarna hade skadat slidväggens upphängning. Barnmorskan rekommenderade henne att vänta med att operera det tills hon var klar med barnafödandet.

– Annars skulle det vara ”ogjort arbete.” Risken var alltså stor att jag skulle få göra om operationen efter nästa förlossning, säger Desiré.

Höll inte tätt

Eftersom hon ville ha fler barn valde hon att vänta. I tre år gick hon med känslan att något putade ut ur slidöppningen. Främre slidväggen hängde ner vilket gjorde att slemhinnorna blev torra och sved. Hennes största bekymmer var att hon inte kunde hålla tätt. Slidväggens upphängning hade försvagats vilket gjorde att urinblåsan pressades nedåt och hon fick problem med urinläckage.

– Just det här med att gå och läcka urin hela tiden var jobbigt. Jag jobbar med äldre kvinnor som ofta har problem med att de läcker och att inte ens vara 40 år fyllda och ha samma problem var inte roligt.

Svårt att träna

Hon fick byta trosor flera gånger om dagen om hon inte använde trosskydd. Så fort hon skrattade, nös eller hostade läckte hon. Inkontinensen blev ett stort hinder i vardagen vilket blev extra tydligt när hon gick på träningspass.

– Vissa övningar, som att exempelvis stå med benen brett i sär och böja, var inte att tänka på. Då gick det inte att hålla tätt.

2004 födde hon sitt andra barn. Den förlossningen var lättare och hon krystade inte lika hårt. Även om framfallet inte blev värre fortsatte det att besvära henne.

Opererades tillslut

Men inte förrän tre år senare, i maj 2007, opererades hon på Värnamo sjukhus. Hon sövdes och ungefär en timme senare var operationen klar.

Varför väntade du så länge?

– Jag vet inte. Man får ju inte lyfta tungt efter operationen och jag hade ju min dotter att ta hand om så jag tror att det spelade in. Så här i efterhand känner jag att jag lika gärna hade kunnat göra operationen tidigare.

I tre år led hon i onödan. I dag känner hon inte av ingreppet och inkontinensproblemet är borta. Hon rekommenderar alla med framfall att operera sig.

– Det finns ingen anledning att vänta tills barnen blivit större.

Läkarna sa att de inte kunde garantera att det blev bättre men jag är jättenöjd.