Tvångstankarna tar över hennes liv

Publicerad 2013-08-07

Louise, 25, styrs av tvångsmässiga rutiner i vardagen Experterna: Det går att få hjälp

PÅVERKAR ALLT Louise lider av tvångssyndromet OCD, som kommer från engelskans Obsessive Compulsive Disorder. Det var först när hon blev gravid med sin dotter Isabella, i dag 1,5 år, som hon vågade söka läkarhjälp med stöd från sin sambo.

I hela sitt liv har Louise Otterberg, 25, styrts av sina tvångstankar.

När det var som värst ville hon inte röra på sig för att slippa göra handlingarna.

- Gör jag någonting åtta gånger i stället för sju måste jag göra om det igen, säger hon.

200 000 svenskar lider av tvångs­syndrom.

Då har det gått så långt att det ­påverkar det vardagliga livet.

- Det förstör ofta för jobb och det sociala livet, säger psykologen och psykoterapeuten Mia Asplund.

Så länge Louise Otterberg, 25, kan minnas har hon lidit av tvångstankar. När hon var liten var hon ständigt orolig och rädd för att göra ­någonting fel. På senare tid har hon insett att det hon gjorde då var att försöka dämpa de känslorna med tvångsbeteenden.

Allt påverkas

- Det har fortsatt hela livet men jag ville ­inte visa det för någon och vågade inte berätta. En tjej jag bodde med när jag blev äldre märkte det men tog det inte alls bra. Hon blev förbannad och förstod inte varför jag inte kunde sluta, säger hon.

Varje rörelse Louise gör påverkas av hennes tvångstankar. När hon gör frukost måste filmjölken tas ut på rätt sätt och när hon ska klä på sig måste hon lyfta foten från golvet sju gånger innan hon kan trä på byx­benet.

Siffror och tal styr

- Det är väldigt mycket siffror och vissa tal som jag har fastnat för. Gör jag det åtta gånger i stället för sju måste jag göra om det. Det gör att jag ofta har kommit försent och det har påverkat jobb och kompisrelationer. Men jag måste göra det på ett visst sätt annars tror jag att det ska hända någonting hemskt.

Som värst var det när hon blev gravid.

- Jag fick fruktansvärt ont i magen men när de sa att de inte kunde röntga mig var jag säker på att jag skulle dö. Jag funderade faktiskt ibland på att ta livet av mig. Jag åt ingenting för om jag rörde mig från soffan skulle jag ha fastnat i massor av tvångsbeteenden som jag inte orkade göra.

Berättade för läkare

Hennes sambo, som varit ett stort stöd genom hela sjukdomen, övertalade henne att det nu var dags att berätta om det för en läkare.

- Jag fick prata med en psykiater och har fått mediciner. För två år sedan fick jag diagnosen OCD som jag redan förstod att jag hade. Men nu har jag det på papper, det känns bra, säger Louise.

Trots regelbundna samtal med psykolog kommer hon troligtvis aldrig bli helt frisk.

- Hade jag sökt hjälp när jag var yngre hade det varit lättare. Nu försöker vi i stället dämpa det och få mig att kunna leva med det. Jag har slösat bort så mycket tid på de här tankarna och missat så mycket. Nu vill jag försöka leva ett så normalt liv som det går.

Experterna: Det går att få hjälp

Mia Asplund (t h) och Elin-Love Rosengren har skrivit ”Fri från tvång”.

Det är många som känner att de någon gång har drabbats av en tvångstanke. Upp emot 80 procent har funderat på om de verkligen stängde av spisen eller låste dörren och kanske gått tillbaka till hemmet för att kontrollera. Det är dock inte tillräckligt allvarligt för att uppfylla diagnosen för tvångsproblem.

Renlighetstvång är vanligast

- Studier visar att ungefär 200 000 svenskar har tvångssyndrom, OCD. Då påverkar tankarna din vardag och förstör ­ofta för jobb och socialt liv. Då tar tankarna och tvångshandlingarna upp minst en timme om dagen, säger Mia Asplund, psykolog och psykoterapeut, som tillsammans med psykologen Elin-Love Rosengren har skrivit boken ”Fri från tvång”.

Rengöringstvång är vanligt liksom känslan av att alltid vilja ha kontroll.

- En annan vanlig tvångstanke innebär att man är rädd för att skada någon även om man inte vill och den sista handlar om en känsla av att det måste kännas rätt. Att man behöver göra eller ordna saker på ett visst sätt för att undvika ångest.

Stor chans bli fri från problemen

Med hjälp av forskning har det framkommit att läkemedel och kognitiv beteendeterapi är det som bäst hjälper mot tvångsproblem. Mia Asplund menar att möjligheten att bli fri från sina problem är stor.

- Att bli hjälpt innebär inte att tankarna helt försvinner utan mer att när de dyker upp så upplevs de inte längre lika jobbiga och man behöver inte utföra tvångshandlingarna, säger hon.

Terese Allert

Läsarna berättar om sina tvångs­syndrom

Varje skoldag måste jag gå upp exakt en timme och 40 minuter innan skolan börjar. I skolan har jag en speciell plats som jag alltid sitter vid och samma sak är det med bilar, soffor och vid matbordet. På kvällen måste jag kolla min mobil sex gånger för att vara säker på att jag ställt alarmet.

Amanda

Måste alltid dra ut elkontakterna till dator, tv, modem, laddare och kaffebryggare ifall det skulle börja åska när jag inte är hemma. Kontrollerar också så att kyl och frys är stängda och att spisen är avstängd. Innan jag går kollar jag flera gånget att dörren verkligen låstes när jag vred om nyckeln.

Martin

Har varit sjuk i 19 år och är helt handikappad av bland annat mitt tvättvång. Tvånget styr hela mitt liv. För sex år sedan fick jag hjälp av en riktigt bra psykolog men tyvärr hjälper varken KBT eller medicin.

Marlene

Jag har lidit av tvångstankar i hela mitt liv. Vissa perioder har det varit ett rent helvete men nu är jag på väg att komma i gång med jobb och ett fungerande liv efter att knappt har kommit utanför dörren. Mycket tack vare att jag fått en dotter som jag måste vara frisk för.

Olle