Militärer i förorten löser inte ojämlikheten

Replik från Magnus Dahlstedt om utanförskapet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-19

Det är dags att benämna problemen i våra förorter vid dess rätta namn: Ojämlikhetens och segregationens problem, skriver Magnus Dahlstedt.

REPLIK. Vi har hört dem förut. Förlagen om hårdare tag, batonger och militära insatsstyrkor riktade mot landets förortsområden.

Förslagen är symtomatiska. Problem i samhället förläggs enligt denna problembild till de platser som beskrivs som utanför. Utanförskapsområdena. Parallellsamhällena. Återigen är det städernas periferier som anses vara roten till samhällets förfall. Ansvaret riktas ensidigt mot dem som lever i dessa områden. Inte minst ungdomarna.

Det är i den offentliga debatten huvudsakligen de som beskrivs som orsak till den accelererande våg av destruktivitet, desperation och kriminalitet som uppmärksammats, till exempel i form av brinnande bilar, stenkastning och gänguppgörelser.

Denna beskrivning av situationen i de svenska städerna är ofta nattsvart, utan nyanser och det är många saker som inte ges utrymme.

En bok som publiceras i veckan samlar forskare som redovisar forskning om ungdomars levnadsvillkor i stadens periferier (”Förortsdrömmar: Ungdomar, utanförskap och viljan till inkludering”). I boken pekar vi på hur debatten om utanförskapet och parallellsamhället mer är ett problem än en lösning.

De främsta orsakerna till sociala spänningar, konflikter och desperation finner vi i en välfärdspolitik som under de senaste två decennierna har lett till kraftigt ökade sociala och ekonomiska klyftor, minskad likvärdighet i den svenska skolan, städer som faller isär. Ansvaret för denna utveckling behöver sökas och utkrävas inte bland de boende i städernas periferier, utan bland makthavare i städernas centrum.

Det är dags att benämna problemet vid dess rätta namn: Ojämlikhetens och segregationens problem.

Debatten om militära insatser i förorten bidrar till att osynliggöra detta problem och att legitimera en välfärdspolitik som gjort ojämlikheten möjlig. Det är valår. Tiden är knapp. Det är hög tid att lyssna till förortens unga. Fört dem som vill lyssna finns drömmar om hopp, om ett annat Sverige.


Magnus Dahlstedt, professor, socialt arbete, Linköpings universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– följ Aftonbladet Debatt på Facebook.