Föräldrar i förorten är rädda för myndigheter
Debattören: Fem förändringar som kan bryta utvecklingen i våra problemområden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-08-22
DEBATT. Förorterna till våra svenska storstäder är ett Sverige i miniatyr. Här startas företag, här finns entreprenörer med mod att förverkliga sina affärsidéer, här finns ungdomar som drömmer om en framtid med jobb och egen lägenhet. Men det finns också svårigheter: skolor med dålig studiemiljö och ett offentligt rum där kvinnor begränsas att röra sig fritt.
Förortens utmaningar finner man inte främst i brottsstatistiken, utan i möten med människor. Som kommunalråd i en av landets storstadskommuner besöker jag fritidsgårdar, lyssnar på företagare och deltar i samtal med myndigheterna om hur nya initiativ ska säkra tryggheten i våra förorter. Utifrån dessa möten vill jag lyfta fem förändringar som behövs för att vända situationen.
Sänk maxåldern på fritidsgårdarna till 15 år. Många tusen ungdomar besöker landets fritidsgårdar och verksamheten är kompensatoriskt viktig i förorten. Men maxåldern på landets olika fritidsgårdar är ofta för hög och hindrar det förebyggande arbetet. Jag föreslår att inriktningen ska vara årskurs 4-9, eller 10-15 år. Att som i dag blanda 19-åringar med 13-åringar öppnar upp för risken att fritidsgården används för att stärka den tudelning som vi vill bekämpa.
Inför modellen Nystart efter straff. Våra myndigheter kan uträtta stordåd när de fungerar. Och det går att motivera kriminella att göra en nystart i livet. Men få vill anställa en 30-åring med kriminalitet och drogmissbruk i bagaget. Det behövs en ny modell för att stötta dem som precis har lämnat fängelset. Allt annat är i förlängningen slöseri med både liv och pengar.
Sociala insatsgrupper verkar fungera, men det räcker inte. Riksrevisionens granskning från 2015 riktade tydlig kritik mot avsaknaden av en sådan här modell. Kommunerna måste därför bygga upp ett massivt, samordnat stöd tillsammans med bland annat Kriminalvården.
Korta avståndet mellan föräldrar och myndigheter. Handen på hjärtat så visar sig våra myndigheterna sällan i dessa områden, vilket i sin tur leder till okunskap om deras roll i samhället. Okunskapen leder till brist på tillit till rättsstaten, och i längden till vårt demokratiska system.
Föräldrar har en viktig roll i relationen mellan ungdomar och myndigheter, men vet inte alltid vilken roll som svenska myndigheter har. Vissa föräldrar är till och med rädda för dem. Socialtjänst, skola och polis måste jobba tillsammans med invånarna och anpassar sina arbetstider därefter. Socialtjänsten ska närma sig de eldsjälar som kämpar och utbilda de föräldrar som vill veta mer om hur samhället fungerar.
Satsa på förortsambassadörer. Vi behöver lyfta lokala förebilder som goda exempel för ungdomarna. Här är det viktigt att ta fasta på dem som ungdomarna själva ser upp till. Rädslan för att ekonomiskt stötta unga förebilder i förorten visar på den okunskap som nämndes inledningsvis.
Många pratar om att man ska närma sig ungdomarna på deras eget sätt, men ändå förblir avståndet mellan goda förebilder och myndigheter som socialtjänsten långt.
Ge kommuner ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Ett tydligt kommunalt ansvar för brottsförebyggande arbete saknas i dag. Det är en gåta att regeringen inte gör något åt detta i sitt nya brottsförebyggande program. Bristen på lagstiftat ansvar är en förklaring till varför resurser och kompetens i dag saknas i kommunernas lokala trygghetsarbete.
Det som tynger oss mest just nu är nog våldsbrotten och gatugängen. Men orsakerna till våldsspiralen står att finna inte bara i bristen på vapenlagar och import av droger, utan också i de sociala förutsättningarna i våra förorter.
Sveriges framtid bor i förorten. Här finns mångfalden som kommer tjäna vårt land i en globaliserad värld. Jag tror på människorna som bor i förorten. Jag tror på personen som vill lämna sitt kriminella liv bakom sig. Jag tror på föräldrarna som bor kvar i förorten när andra flyttar därifrån. Jag vågar tro på detta därför att ingen föds kriminell.
Christian Ottosson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.