M: ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-25
Alexandra är i blomman av sin ålder, 30 år, trebarnsmamma, och har varit sjukskriven i tre år. Nu är hon omförsäkrad till Arbetsförmedlingen, och ett värre öde kan hon inte tänka sig: ”detta händer inte mig”. Utan sjukförsäkring är hon inte människa, säger hon.
När sjukpenningen drogs in fråntogs hon sin ”rättighet till att vara människa”. Utan sjukpenning finns hon i ”ett bottenskikt i samhället utan rättigheter”.
Några möjligheter till ett vanligt friskt verksamt liv utanför sjukförsäkringen ser hon inte. Sjukförsäkringen är den enda trygga hamn hon kan tänka sig. Vad hon lider av får vi inte veta. Bara att hon är ”sjuk”, som om frisk – sjuk var ett binärt förhållande, etta nolla.
Hon har fått remiss till psykiatrin men är mest störd över att behöva gå dit. I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”. Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.
Vänsteralliansen lovar att sådana som Alexandra ska kunna vara fortsatt sjukskrivna så länge det behövs.
Ingen ska ”utförsäkras” med trojkans politik. I en värld där i stort sett alla som känner sig ”sjuka” kan få sjukpenning i obegränsad tid blir själva frånvaron från arbete beviset för det ”sjuka”. Men eftersom Alexandra känner sig själv och sin motivation så tvivlar hon på ”vad som händer på riktigt” om vi skulle få en ny regering vid valet. ”Detta bygger på oron”. Hon tvivlar på att det ska kunna bli så lätt som de säger att rätta in sitt liv på pengar från kassan. Där besitter hon större politiskt förnuft än oppositionen.
Det som försvårar en ärlig och öppen diskussion om hur systemet fungerar är det hyckleri som omgärdar begreppet ”sjuk”. Vi vet hur illa det var, både för individen och för samhällsekonomin med evighetslånga sjukskrivningar.
Nu har vi en stabil och trygg försäkring. Särskild hänsyn tas till de allvarligt sjuka. Och det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga. Det tror vi till och med Alexandra kommer att hålla med om en vacker dag.
Helena Rivière (M)
ledamot i socialförsäkringsutskottet
Gunnar Axén (M)
ordförande i socialförsäkringsutskottet