Även facken borde vara bekymrade av LAS:s fel
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-21
Svenskt näringsliv: Reglerna dämpar företagens lust att anställa
SLUTREPLIK. Att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna kan ha drabbats av turordningsreglerna är sant och inget konstigt. Det beror på att så få ungdomar får fasta jobb och därmed kan drabbas av turordningsreglerna. Men LAS är mer än turordningsregler. Ett strikt anställningsskydd leder till mindre rörlighet på arbetsmarknaden och till ökad restriktivitet hos arbetsgivarna. Detta drabbas, bland andra, unga av. Och om ungdomarna ändå har fått ett fast jobb så löper de tre gånger högre risk än äldre kollegor att bli uppsagda och arbetslösa, enligt officiella siffror från SCB. Eftersom risken att bli av med tidsbegränsade jobb inte är högre bland unga än bland äldre så måste även Engblom och Mörtvik fråga sig vad som skiljer tidsbegränsade jobb från tillsvidareanställningar.
Betydande forskning talar om att det regelverk vi i dag har för tillsvidareanställningar missgynnar unga. I Globaliseringsrådets slutrapport eftersöks också ökad flexibilitet för att underlätta för ungdomar att träda in på arbetsmarknaden. Även Globaliseringsrådets kansli diskuterar frågan i sin egen slutrapport och menar att ”grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, som ungdomar och invandrare, påverkas negativt av ett strikt anställningsskydd”. I rapporten drar man slutsatsen att turordningsreglerna bör tas bort.
Per Skedinger skriver i sin bok Effekter av anställningsskydd att ”Sysselsättningsmöjligheterna minskar för framför allt ungdomar, medan i huvudsak medelålders män gynnas”. Bertil Holmlund påvisar samma samband i en artikel i Swedish Economic Policy Review, Vol 2, 1995. OECD pekar på samma slutsats i en rapport från 2008 och menar att ett sätt att underlätta för unga är att lätta på reglerna.
Att forskningen inte stöder vår slutsats är alltså fel. Och företagen själva intygar detta gång på gång. En övervägande del visar sig missnöjda med regelverket och detta framför allt för att de på grund av reglerna vid uppsägning inte kan behålla viktig kompetens. Att ändra på LAS ses som en av de absolut viktigaste reformerna för ett bättre företagsklimat och för att företagen ska få ökad vilja att anställa. Att det går att göra avsteg och undantag från regeln är inte tillräckligt – många misslyckas med att komma överens om avsteg och för många företag, särskilt i lågkonjunktur, är avstegen alltför dyra. De företag som väljer att inte teckna kollektivavtal står dessutom helt utan den här möjligheten.
Slutsatsen av detta är, förutom att regelverket missgynnar ungdomar, att det är en regel som drabbar företagen. Regeln dämpar företagens lust att anställa, och därigenom blir vi alla drabbade i form av en alltför låg jobbtillväxt. Det borde även fackliga företrädare bekymra sig över.
Stefan Fölster
Malin Sahlén