Brist på självinsikt i Schlager-Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-28
Mental coach: Vi måste förändra – inte leva i förnekelse
Vad är det för skillnad på Christer Björkman och Carl Bildt? Är det att den ene kan allt om Azerbajdzjans schlagervärld och den andre inget om detta? Att ene har en något bättre sångröst än den andre? Nej. Skillnad i ödmjukhet, knappast.
Vad skiljer då? Jo, en av dem har en gång erkänt ett misslyckande. Det har bara hänt en gång och hade det inte varit inspelat på band så skulle ingen tro att det nånsin skett. Det är inte möjligt, tänker du, varken Chrille eller Calle har väl enligt egen utsago gjort nåt fel nån gång?
Kan ni tänka er, en gång för väldigt, väldigt länge sen så erkände självaste Carl Bildt ett misslyckande (november 1992 när den svenska kronan föll) och det är mer än vad man kan säga om herr Björkman. Innan kronan föll så hade man tagit i med 500 procent ränta, men det hjälpte inte, omvärlden trodde inte på oss i alla fall.
Och tittar man tillbaka på de sista åren i den svenska schlagervärlden så känns ju 500 procent i ränta som en stilla sommarbris. Det har varit mer och mycket och lite till av allt, fler uttagningar, fler artister, schlagerlångtradere som kör från norr till söder. Kommunala skattepengar för att ”sätta orten på kartan” spaltkilometer om varje artist, om förkylning, halsont, sågningar hit och dit. Det är som man försökt pumpa upp mer och mer, extra allt.
Jag är så gammal så jag minns den tiden när den svenska schlagerfinalen skedde vid ett tillfälle med tio låtar, med halvtafliga programledare och amatörjurygrupper runt om landet ledda av lokala tv-kändisar. Hur gick det för Sverige på den tiden? Vi typ vann eller kom bland de första.
Ja, ja, men då var ju inte alla länder från öst med. De röstar bara på varandra. Rätta mig om jag har fel, men var det inte ett litet land som ligger väster om oss som vann ganska nyligen?
Jag jobbar med coaching, hjälper människor att se möjligheter istället för problem. Pratar ofta om att fokusera på det positiva och inte fastna i det negativa. Men det betyder inte att man totalt ska blunda för verkligheten. Att alla problem ligger utanför. Att det inte finns något att kritisera i det egna upplägget.
Samtidigt ska sägas att det som sker nu är en naturlig krisreaktion. Jag brukar kalla det för ”censur” eller ”förnekelse” – det händer när verkligheten är oacceptabel. Mänskligt och inget konstigt, men det är inte bra att stanna där för länge. För det finns ingen kreativitet och förnyelse i den censurerade världen. Man måste våga öppna ögonen, ta andra perspektiv.
Det kanske inte är så att alla andra har fel. Möjligen kan det vara nåt som fattas som gör att inte alla azerbajdzjaner reser sig som en man och ropar ”Sverige, Sverige!”.
En devis som jag brukar säga till människor som vill nå sina mål är: ”Om du gör det du alltid har gjort så kommer du få det resultat som du alltid har fått.” Med andra ord, förändring kräver självinsikt och detta verkar vara en stor bristvara i den svenska schlagervärlden just nu.
Så Christer, öppna ögonen för verkligheten, förnekelse är en återvändsgränd. Eller som Carl Bildt så träffande uttryckte det en gång: ”Ett misslyckande ska inte kallas för nåt annat än ett misslyckande.”
Sverker Wadstein
Mental coach