Öppna ögonen och hjälp de prostituerade
Debatt av Nätverket mot porr och prostitution
En stark legaliseringsvåg drar fram i Europa när det gäller prostitution. Italiens regering vill legalisera bordeller. I Holland är det tillåtet för prostituerade att ”arbeta” i speciella distrikt. Samtidigt ökar trafficking – handel med framförallt kvinnor för sexuella ändamål – explosionsartat.
Det är nog nu. Regeringen och kommunerna måste visa att de menar allvar och ta ansvar för att förändra situationen, skriver företrädarna för Nätverket mot porr och prostitution på Aftonbladet Debatt i dag.
En stark legaliseringsvåg drar fram i Europa när det gäller prostitution. Italiens regering vill legalisera bordeller. I Holland är det tillåtet för prostituerade att ”arbeta” i speciella distrikt, om de har identitetshandlingar som visar att de har rätt att vara prostituerade. I Tyskland har prostitution från och med årsskiftet fått yrkesstatus och utgör en del i arbetslagstiftningen.
Samtidigt ökar trafficking – handel med framförallt kvinnor för sexuella ändamål – explosionsartat. FN uppskattar att mellan en och fyra miljoner kvinnor och barn, främst flickor, världen över utsätts för sexslavhandel varje år.
Här inkluderas inte kvinnor och barn som är fast i den lokala prostitutionen. Drygt en halv miljon kvinnor säljs på de lokala prostitutionsmarknaderna enbart i Europa. Sexslavhandeln ökar lavinartat i bland annat Tyskland, Holland och Italien.
Det är inte någon tvekan om att något avgörande håller på att hända när det gäller synen på prostitution i Europa där sexslavhandel just nu är murbräckan i diskussionen, eftersom prostitutionen allt mer beskrivs som ett ”olösligt” problem, som inte kan bekämpas, utan i stället bör accepteras.
Sverige påverkas av denna omvärld. Värderingar sprids, sexslavhandel finns även här och vi har ett ansvar att visa på ett alternativ där prostitutionen går att bekämpa.
För tre år sedan, när köp av sexuella tjänster kriminaliserades, började vi visa det. Då uppskattade polisen antalet prostituerade kvinnor till 2 500, varav cirka 650 gatuprostituerade.
I dag har de gatuprostituerade halverats i Stockholm, Göteborg och Malmö. Nyrekryteringen har avstannat. Lagen har spelat roll. Den har visat att prostitution kan bekämpas. Men nu riskerar vi att tappa den kraften och det initiativet.
Vi försvarar dåligt vår syn på prostitutionen. Vi har inte heller etablerat ett långsiktigt arbete mot prostitution inom polis, sociala myndigheter, kommuner och sjukvården, men värst av allt – vi är direkt usla på att se och hjälpa de prostituerade.
Problemet handlar alltså inte om lagen som har haft en respektingivande effekt på att minska framförallt gatuprostitutionen, utan om att de kvinnor som fortfarande befinner sig i prostitutionen helt glömts bort.
När sexslavhandeln ökar världen över är det förvånansvärt att socialminister Lars Engqvist är helt tyst. Det räcker inte att säga att sociala insatser är kommunernas ansvar.
Det är nog nu. Regeringen och kommunerna måste visa att de menar allvar och ta ansvar för att förändra situationen för dem som exploateras i prostitutionen.
Vi vet att Sverige tillsammans med andra länder har startat en kampanj för att motverka handel med kvinnor och barn. Det är ett bra och viktigt initiativ, men än viktigare är att verkligen stödja dem som är utsatta. En kampanj räcker inte.
Vi accepterar inte att de prostituerade inte får stöd. Vi kräver handling. Det finns en lång rad åtgärder som är oerhört viktiga för att stödja och hjälpa dem som befinner sig i prostitution.
Vi måste visa att lagar och stolta deklarationer utomlands följs av kraftfulla sociala åtgärder lokalt för de drabbade. Ett axplock:
Pengar måste öronmärkas inom ramen för Socialstyrelsens resurser, för att stödja dem som vill lämna prostitutionen.
Kommunerna måste avsätta mer resurser till sin sociala verksamhet, för att de ska kunna erbjuda ekonomisk hjälp, lägenheter och eventuellt flyttstöd för dem som vill lämna prostitutionen.
I dag finns inga möjligheter för sex-slavhandlade kvinnor att stanna kvar i Sverige i väntan på, eller efter, en rättegång. Vi menar att misstanke om sexslavhandel ska räcka för att kvinnan ska få tillfälligt uppehållstillstånd. De måste också få sjukvård och terapeutiskt och juridiskt stöd. Den italienska modellen med erbjudande om fast uppehållstillstånd för den som anger sin ”sexslavhandlare” bör övervägas.
Självhjälpscentrum för prostituerade med offentligt stöd måste öppnas.
Ett nationellt resurscentrum för prostitutionsfrågor måste inrättas med behandling, rådgivning och forskning som kan fungera som ett kunskapscentrum för hela Sverige. Vi måste få mer kunskap om vägen in i, tillvaron i prostitutionen och vägen ut ur den för att kunna hjälpa kvinnorna på bästa sätt.
Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen har fått engångsresurser till utvecklingsarbete när det gäller våld mot kvinnor och prostitution. Vad har de egentligen gjort för de pengarna och varför tillförs inte fasta resurser för arbetet mot våld mot kvinnor och prostitution?
Vården av prostituerade som missbrukar fungerar dåligt. Det måste finnas platser som bara tar emot kvinnliga prostituerade.
Det är dags att vi förstår att bekämpandet av prostitution och sexslavhandel kräver ett samlat grepp.
Den prostituerade lever i en mycket svår situation, hennes problem är flera och komplexa och rör hela hennes livssituation.
Om samhället på allvar vill bekämpa prostitutionen krävs det att vi även tar den prostituerades utsatta situation på allvar, och förstår att det, för att hon ska kunna lämna prostitutionen, krävs insatser av såväl social, psykologisk och ekonomisk karaktär som åtgärder som inbegriper skydd, utbildning och bostad.
Nu är det upp till regeringen och kommunerna att visa att de verkligen menar allvar med att hjälpa dem som exploateras och utnyttjas i prostitutionen.
Ursula Berge, Louise Eek, Johanna
Enholm, AnnBritt Grünewald, Josefin Grände, Eva-Marie Göransson, Banafshe Hejazi, Sonia Hedstrand, Kristina
Hultman, Eleonora Jansson, Yvonne Kristoffersson, Annica Lidström, Lisen Lindström, Camilla A Lundberg
Annette Lyth, Claes Magnusson, Hanna Olsson, Kasper Paulig, Sandra Riomar
Cecilia Ryberg, Goldina Smirthwaite
Lena Sohl, Petra Trygg, Petra Ulmanen
Mariana Vodovosoff, Anna Widestam
Anna Wistbacka, Elin Wittrock
Ida Wittrock, Lina Zavalia Nätverket mot porr och prostitution