Vi flydde ensamma – men vi är inga offer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-09-21
Debattören: Ensamkommande barn är överlevare – ge oss förutsättningar att göra rätt för oss
DEBATT. För sex år sedan kom jag som 16-åring till Sverige från Afghanistan. Jag hade överlevt en resa genom Pakistan, Iran, Turkiet och Europa för att till sist stiga av ett tåg i Malmö. Men min historia börjar mycket tidigare än där.
Jag tillhör en minoritetsgrupp i Afghanistan, hazarerna. Att jag föddes som hazar innebar att jag växte upp under en konstant särbehandling. Jag fick inte ha en egen stol i klassrummet utan tvingades att stå när mina klasskamrater satt, och jag drömde om att få ha en lärare som inte slog mig.
Mina rättigheter var aldrig desamma som de andras.
Till sist fick jag nog och påbörjade en farlig och okänd resa för att få möjlighet till ett värdigt liv. Under sex månader gick jag, korsade elva länder för att till sist ta tåget över till Sverige där jag för ovanlighetens skull inte blev illa behandlad. Här ville jag stanna.
Ensamkommande barn och ungdomar är en grupp som växer kontinuerligt i vårt samhälle. Det är också en grupp som har ett stort behov av att få sin röst hörd. När man flytt från ett annat land har man riskerat allt man har, med det enda motivet att överleva.
För att integreras behöver man få ingå i ett sammanhang, man behöver känna sig behövd och viktig. Man behöver gemenskap, motivation och få känna att man kan lyckas i det nya landet, trots att man kommer från andra förutsättningar. Den viktigaste nyckeln till integration är arbete.
Vi unga som lyckats bryta oss loss från krig och förtryck i hemlandet och tagit oss ända hit är inte offer. Vi är överlevare. Vi är starka människor med drivkraft, som vill skapa en positiv tillvaro och som vill bidra till samhället.
I forum där det pratas om ensamkommandes rättigheter har ofta de ensamkommande inte fått komma till tals. När jag kom till Sverige ville jag gå med i en förening för ensamkommande, men eftersom det då inte fanns en sådan ville jag och några kompisar starta en själva. Men det var nära att drömmen om förbundet inte kunde förverkligas eftersom det inte ges något stöd till nyanlända entreprenörer.
Trots det var vi övertygade om att behovet av ett ”Ensamkommandes Förbund” var stort och lyckades tills sist starta en förening för att ge de nyanlända en röst, och på så vis bidra till bättre integration och representation på lika villkor. Men det måste skapas förutsättningar för nyanlända att få information om exempelvis registrering av företag, skatter och anställningsvillkor.
För hur ska man annars kunna göra rätt för sig?
Nyanländas vilja och potential får inte begränsas av otillgänglig byråkrati. Det måste skapas förutsättningar för att ta vara på den fantastiska kompetens och vilja som finns hos nyanlända. Då skulle fler nyanlända kunna bli entreprenörer och bidra till det svenska samhället.
Idag skriver jag på min tredje bok, driver flera företag och är en av grundarna till Ensamkommandes Förbund som består och drivs av självorganiserade ensamkommande ungdomar från olika länder.
Genom att frigöra kraften i fler som har viljan och energin kan vi skapa en ljusare framtid för oss alla. I dag har Ensamkommandes Förbund blivit en modell när andra nyanlända ska starta företag och föreningar.
När förbundet startade hade vi i princip ingenting. Idag består den av 14 lokalföreningar, personal och volontärer samt tusentals medlemmar och stödmedlemmar.
I dagarna har jag fått If:s Säkerhetsnål 2016, ett pris som delas ut till unga personer som brinner för att stötta och hjälpa andra unga i svåra situationer.
Jag ser det som ett bevis på att det jag gör är rätt. Men fortfarande finns det ett stort hinder för många nyanlända när det gäller att ta sig igenom den krångliga svenska byråkratin.
Gör vi det enklare samtidigt som vi tillåter att nyanlända i allt större utsträckning får föra sin egen talan kommer vi att skapa förutsättningar för en värdig och inkluderande integration. Vi är alla människor och vi ha ett ansvar att hjälpa varandra, oavsett vart vi kommer ifrån. Det vinner vi alla på.
Omid Mahmoudi, 22
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.