Sola solarium ger inga hälsovinster

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-30

Strålsäkerhetsmyndigheten: Inför 18-årsgräns på solariesolning.

Solariebranschens företrädare talar uppenbart i egen sak i sin debattartikel i Aftonbladet när de hävdar att solning är hälsofrämjande och vill locka människor att använda solarier för att få D-vitamin. Artikeln innehåller dock både sakfel, missuppfattningar och obevisade påståenden.

Solarier ökar hudcancerrisken men ger inga positiva hälsoeffekter. Bakgrunden till solariebranschens artikel är Världshälsoorganisationens (WHO:s) beslut att klassa solariestrålning som ett ämne som kan orsaka cancer hos människan. Solstrålning tillhör redan den klassen, och eftersom både sol och solarier ger UV-strålning var det inget överraskande beslut. Klassningen skedde sedan en internationell forskargrupp på uppdrag av WHO:s cancerforskningsinstitut (IARC) studerat alla dittills tillgängliga undersökningar om solarier och hudcancer. 

Forskargruppen drar fyra slutsatser:

Solarieanvändning i tonåren och tjugoårsåldern ger en tydlig riskökning för malignt melanom.

Solarieanvändning i tonåren ökar också risken för skivepitelcancer, som är en vanligare men inte lika dödlig hudcancerform jämfört med melanom.

Hudens immunförsvar skadas av solarieanvändning.

Det finns inga positiva hälsoeffekter förknippade med att sola solarium. Sol och solarier innehåller två sorters UV-strålning: UVA- och UVB-strålning. Det är bara UVB som kan ge D-vitaminproduktion i huden. Eftersom man som kund aldrig kan veta hur mycket UVB-strålning ett visst solarium utsänder, ger solarier inget säkert skydd mot D-vitaminbrist.

Forskargruppens slutsatser överensstämmer även med vad EU:s vetenskapliga kommitté SCCP rapporterade om solarier sommaren 2006. Svenska solarier får vara lika starka som tropisk sol – nästan dubbelt så starka som svensk sommarsol. Detta innebär att en person med nordisk hudtyp blir bränd redan efter 10-15 minuter.

UV-strålningen orsakar skador på cellernas DNA. Dessa skador kan ge hudcancer senare i livet om kroppen inte lyckas reparera dem. Ju mer UV-strålning, desto fler skador och desto större är risken. Om huden blivit röd har den skadats mycket, och behöver flera dagar på sig att repareras.

Risken för hudcancer avgörs inte bara av om man bränner sig eller inte. Även hur länge man utsatt huden för sol och solarier har betydelse. Detta gäller i extra hög grad vid solarieanvändning eftersom de ofta innehåller en högre andel UVA-strålning än den naturliga solen gör. UVA-strålning gör huden brun och ger risk för hudcancer, men den har inte samma brännande effekt som UVB-strålning. UVA-strålning ger ingen D-vitaminproduktion.

Antalet personer som insjuknar i hudcancer accelererar för varje år. Den allvarligaste hudcancerformen, malignt melanom, har trefaldigats i Sverige under de senaste 30 åren. Det är bevisat att solarier ökar risken för malignt melanom. Samtidigt har solariernas bidrag till hudcancerstatistiken inte slagit igenom än, eftersom solarier slog igenom först på åttiotalet och det tar lång tid att utveckla cancer.

En enkätundersökning som Strålsäkerhetsmyndigheten gjort visar dessutom att allt fler unga bränner sig i solarium – en ökning på 50 procent mellan år 2005 och 2008 bland 18–24-åringar. Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att solariesolning förbjuds för personer under 18 år och ser ingen anledning för någon att använda solarier för att bli brun.

Det är inte sant att vi på de nordiska breddgraderna har större brist på D-vitamin än de som lever längre söderut. Studier har tvärtom visat att D-vitaminnivåerna är högre i Nord- än i Sydeuropa. D-vitamin finns i ett antal olika födoämnen – främst i fet fisk, exempelvis lax. I Sverige berikas dessutom lätta mejeripodukter sedan länge med D-vitamin.

Vad som är ”optimal” D-vitaminhalt diskuteras av medicinskt sakkunniga och forskning pågår. D-vitaminets roll för andra sjukdomar än i skelettet är mycket kontroversiell och mer fakta behövs för att slutsatser ska kunna dras. IARC, Internationella cancerforskningsorganisationen, har sett över alla studier av samband mellan D-vitamin och cancer. Deras slutsats är att av alla cancerformer som finns är två förknippade med låga D-vitaminnivåer. Orsaken är oklar och mer studier behövs.

Om det skulle visa sig att en ökning av D-vitaminnivåerna behövs, kan dessa höjas via ökat intag via kosten.

Karin Westermark, utredare vid Strålsäkerhetmyndighetens avdelning för strålskydd