Skicka en felsignal till regeringen
Bo Lundgren och Tove Lifvendahl skriver om Ungt val
Aftonbladets kampanj Ungt val 2002 öppnar i dag den digitala valurnan.
Så gott som samtliga Sveriges gymnasieelever kommer att delta i ett skolval.
Det blir världens största val på internet någonsin.
Grunden för projektet har varit de tio frågor som Sveriges gymnasieelever enligt en stor Sifomätning ansett vara de viktigaste samhällsfrågorna.
Aftonbladet Debatt har publicerat en rad röster med olika infallsvinklar på de tio frågorna denna vår.
Ett av syftena med Ungt val 2002 har varit att lyfta det unga Sveriges frågor till högsta politiska nivå.
Som avslutning publicerar vi därför i dag Sveriges båda statsministerkandidater.
Den sittande statsministern Göran Persson (s) och utmanaren Bo Lundgren (m) tillsammans med ordförandena i SSU och MUF – Mikael Damberg och Tove Lifvendahl.
Läs dem, se Ungt vals partiledardebatt som sänds i TV 4 klockan 21.00 i kväll – men framförallt:
Rösta i Ungt val 2002!
”Det spelar ingen roll om man röstar, det är ändå ingen skillnad mellan partierna.”
Det har vi hört lite då och då. Det är fel. Det är en stor skillnad mellan partierna. Det är inte alltid lätt att se, när debatterna går ner på detaljnivå i en enskild sakfråga.
Men höstens val handlar i grunden om en kamp mellan två skilda sätt att se på människan, och på hur stor politiken ska vara i samhället, och vilka uppgifter den ska ha. Den grundsynen slår igenom i alla sakfrågor och spelar mycket stor roll, beroende på vilket parti som får makten.
”Oppositionen klagar bara på regeringen, varför berättar ni inte
själva vad ni står för?”
Det har vi hört lite då och då. Det är både rätt och fel. Vi berättar mer än gärna hur Sverige kan bli ett bättre land att leva i, och vi är övertygade om att våra idéer fungerar bättre i verkligheten än den politik regeringen för.
I länder där man tillåter en politisk opposition kan den rätt utnyttjad fungera som medborgarnas säkerhetsventil. Regeringen kommer aldrig att vara intresserad av att berätta annat än vad de tycker är bra med sin politik, och det är oppositionens uppgift att granska, kritisera och visa skillnaderna.
Och skillnaderna är stora mellan regeringen och oppositionen. Vi har helt olika sätt att se på vad demokrati är. För regeringen är demokrati detsamma som att rösta fram kandidater till politiska församlingar, att ha en röst bland tusen eller miljoner. För oss är demokrati något helt annat. Att själv få ha den helt avgörande rösten när det gäller de viktigaste besluten i livet är riktigt folkstyre.
Vi ser inte på medborgarna som kuggar i ett stort samhällsmaskineri, som måste smörjas och tuktas för att gå i takt med varandra. Vi tror inte att politik handlar om system, utan om människor.
I en debatt i riksdagen om att allt fler ungdomar lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper stegade dåvarande skolministern Ingegerd Wärnersson upp i talarstolen och meddelade att ”dagens debatt handlar om en statistikrapport från Skolverket”.
Hon talade som om människor vore livlösa pusselbitar. När en bit inte riktigt passar får den antingen pressas fast ändå, eller finna sig i att hamna utanför pusslet. De som drabbats hårdast av regeringens pusselpolitik är de som har sämst förutsättningar och de som inte passar in i det förutbestämda mönstret.
Vi vill att politiken ser alla som de unika människor vi är. Så är det inte i dag, och människor far illa av det. Det är de med minst utbildning som oftast saknar arbete på grund av höga skatter och krångliga regleringar. Det är de med låga inkomster som inte kan leva på sin lön, eftersom skatten (om även arbetsgivaravgifter och moms räknas in) tar upp emot två tredjedelar av pengarna.
Regeringens politik bygger på att människor inte själva vet sitt eget bästa, att människor är svaga, och att de därför behöver tas om hand och styras till rätta under hela livet. Vår utgångspunkt är en helt annan. Vi är övertygade om att människan i grunden är stark, och att det finns något i varje människa som kan utvecklas till något bra. Att vi ibland behöver hjälp från andra innebär inte att ska räknas ut som svaga.
Varje människa föds med en enorm inre kraft. Den vilja att stå på egna ben, att inte bli fråntagen ansvaret för sådant som man som varje litet barn brukar uttrycka det ”kan själv”, är en mänsklig egenskap som vi alla föds med och bär med oss genom hela livet. Det måste vara utgångspunkten för all politik.
Det gör att politiken inte ska gå före och peka ut vägen. Den ska i stället ägna sig åt att röja undan hinder i vägen för människors livsval, förenkla och hjälpa till. Den ska ägna sig åt att göra det allra viktigaste, och ha modet att strunta i det som är mindre viktigt. En av statens viktigaste uppgifter är att bevaka människors frihet, att skydda människor mot våld och annan brottslighet. Ungdomsvåldet har fördubblats de senaste tio åren, samtidigt som antalet poliser har minskat med 2 000 sedan socialdemokraterna fick regeringsmakten 1994. Utvecklingen måste brytas genom att vi får fler poliser och mer resoluta ingrepp mot dem som begår brott. Men det handlar också om att ha ett helt annat förhållningssätt när det gäller förebyggande verksamhet och eftervårdande stöd.
En annan uppgift som politiken har är att se till att varje människa får den bästa tänkbara utbildningen, utifrån de förutsättningar och önskningar varje person har. Där måste vi göra upp med den syn som går ut på att vi skulle vara lika och att det blir bäst om vi gör samma saker. Vi är inte lika. Vi är lika mycket värda, men vi har rätt att bli betraktade som de olika människor vi är, och det måste även gälla i skolan. Därför vill vi införa en landsomfattande rätt att välja den skola som passar varje människa bäst.
”Ungt val är inget viktigt val.”
Det har vi hört lite då och då. Det stämmer. Det riktiga valet sker den 15 september. Trots det är det viktigt att göra sin röst hörd. Särskilt om man som vi vill byta ut dagens politik mot en politik som innebär ökad frihet, lägre skatter, valfrihet för alla i skolan och fler poliser.
Sverige står inför ett vägval mellan två tydliga ideologiska inriktningar, där socialdemokraterna och moderaterna utgör huvudalternativen. I fråga efter fråga står socialdemokraternas överhetsstat mot vårt frihetliga samhälle. Vad valet i höst ytterst gäller är om människor skall fortsätta att styras efter Göran Perssons huvud, eller om de skall få möjlighet att forma sina liv efter eget huvud. En röst på moderaterna i Ungt val är ett bra sätt att visa att Sverige behöver en ny borgerlig regering.
Tove Lifvendahl, Ordförande i Moderata Ungdomsförbundet
Bo Lundgren, Partiledare för moderaterna