Busch Thor: Därför går jag i Pride-tåget
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-07-28
KD-ledaren: Mitt deltagande betyder inte att jag ställer upp på RFSL:s radikala normkritik
DEBATT. Det har varit en sommar där nyheter om vansinnesdåd och terrorattentat kommit i tät följd. Oavsett om det är ensamvargar eller terrorceller så vill de med våldets makt sätta skräck i människor och begränsa vår frihet och vårt sätt att leva våra liv. Attentatet i Orlando i maj hade samma motiv. Måltavlan den gången var HBTQ-personer.
Mitt personliga politiska engagemang är aldrig så starkt som när det gäller att värna om alla människors rätt till liv, frihet och värdighet. När dessa grundläggande värden hotas blir jag stärkt i att jag, både som privatperson och som politisk ledare, måste bidra med vad jag kan. Mänskliga fri- och rättigheter ska gälla alla, alltid. Det är mot den bakgrunden jag deltar i årets Prideparad.
Många har visat sin uppskattning för att jag väljer att gå i Pridetåget, men jag har också fått kritik. En del av kritiken handlar om att när de flesta politiska partier och många olika organisationer går i Pride behövs inte Pride längre. Men den analysen är blind inför verkligheten. Behovet att stå upp för alla människors lika värde har inte upphört, tvärtom. Det är en styrka när vi är många som gör det– trots att vi kan ha meningsskiljaktigheter i övrigt.
Demokrati garanterar inte att människovärdet och de mänskliga fri- och rättigheterna respekteras. Vi ser hur yttrandefriheten utmanas av politiska krafter som vill skrämma till tystnad. Runt om på vår jord förtrycks minoriteter och mänskliga fri- och rättigheter kränks. I vårt eget land finns människor som undrar om livet är värt att leva, som blivit hotade, slagna och trakasserade för sin sexuella läggning. Människor som blivit förskjutna från sina familjer. Det ska inte någon behöva uppleva.
Andra kritiker har ansett att mitt deltagande innebär att vi som parti nu skriver under på någon annan organisations politiska agenda. Så är det inte. I alla sammanhang jag deltar så företräder jag Kristdemokraternas politik. Föreningen Stockholm Pride, som står bakom arrangemanget, driver inte några sakpolitiska frågor. HBTQ-rörelsen är mångfacetterad och rymmer en mängd olika uppfattningar och politiska perspektiv som också finns representerade under Prideveckan och i tåget. I tåget går politiska partier, föräldrar, ungdomsorganisationer, brandmän och lärare, Svenska Kyrkan och många, många fler.
Att jag går i tåget innebär inte heller att partiet nu håller med RFSL i alla deras politiska ståndpunkter. Kristdemokraterna kommer exempelvis fortsatt vara emot surrogatmödraskap, månggifte, insemination för ensamstående eller att sexköpslagen ska avskaffas. Och den radikala normkritik och identitetspolitik som delvis präglar RFSL:s arbete ligger oss fjärran.
Kristdemokraterna kommer fortsätta att värna de små gemenskaperna och barnperspektivet. Stabila och väl fungerande familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Det gäller alla familjer. Familjerna är en grundläggande gemenskap som förtjänar samhällets stöd och uppmuntran. Familjer ser olika ut och det ska lagstiftningen ta hänsyn till. Men familjepolitiken handlar inte enbart om informerade vuxna som fattar sina egna fria beslut om vem de ska dela sitt liv med. Familjepolitik handlar främst om barn som inte kan välja och som är beroende av sina föräldrars omsorg. För Kristdemokraterna är det fortsatt centralt att värna barnens rätt till sina föräldrar.
Kritiken och frågorna har inte fått mig att vackla i mitt beslut att gå i Pride. Jag har snarare stärkts i mitt beslut att delta. Men ett engagemang för allas lika värde kan markeras på olika sätt. Många kristdemokrater väljer att inte delta och har samtidigt ett stort hjärta och engagemang för människors lika värde.
Kritiken har också visat att det inte får råda någon tveksamhet om att Kristdemokraterna alltid försvarar alla människors lika och okränkbara värde. Jag kommer alltid stå upp för rätten att vara kristen i Damaskus, kvinna i Husby, jude i Malmö, muslim i Rangoon eller homosexuell i Orlando.
Varje människa är unik – vi föds olika, vi växer upp i olika sammanhang och vi utvecklar vår alldeles egna personlighet, men vi har alla samma okränkbara värde.
När hot och våld får härja, och hatets fula tryne visar sig, då kommer jag aldrig tiga. Därför går jag i Pride.
Ebba Busch Thor
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.