Hur vågar du lita på Vattenfall, Damberg?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-04-25
Öppet brev till näringsministern: Att sälja tyska brunkolet gör dig inte fri från framtida ansvar
DEBATT. Bäste Mikael Damberg!
Det är klart att Vattenfall vill sälja sin brunkolsverksamhet. Det är lätt att se varför regeringen skulle låta Vattenfall göra det.
Det är för att äntligen bli av med saken.
I 16 års tid har alla svenska regeringar hånats hemma och utomlands för de absurt stora utsläppen, under senare år också för de absurt dåliga affärer Vattenfall gjort.
Ni vill säga: gjort är gjort. Nu går vi vidare.
Men så lätt går det inte.
Vattenfalls kalkyl går ut på att de är smartare än köparen. Nu förlorar de mellan 22 och 27 miljarder på att sälja, men om de behåller verksamheten blir den siffran några miljarder högre, enligt Vattenfalls vd Magnus Hall.
Köparen, tjeckiska EPH, anser troligen att de är smartare än Vattenfall. De påstår att de tror på en framtid för brunkolet när Tyskland avvecklar sin sista kärnkraft till 2022.
Det är i så fall illa.
Ska den svenska regeringen medverka till utsläpp på typ en miljard ton för att spara några få miljarder kronor?
Men marknaden tror på fortsatt låga elpriser in på 2020-talet, det vill säga att brunkolskraft inte kommer att bli lönsam. Det finns skäl att tro att EPH är ute efter betydligt snabbare pengar. De kan vara beredda att använda mer hänsynslösa metoder, eller ta större risk. Eller bådadera.
De kanske planerar att slakta verksamheten på ett sätt som ett statligt svenskt företag omöjligen kan göra. Att snabbt sparka tusentals, att använda varenda knep för att fortsätta släppa ut så mycket svavel, NOx, partiklar och kvicksilver (och förstås koldioxid) som möjligt, så länge det går.
Men det gör inte Sverige något, tänker du kanske. För då är det inte vi som är ansvariga!
Men anta att köparen, eller nästa köpare, går i konkurs inom något år och lastar över kostnaden på de anställda, på de drabbade kommunerna, regionen och de tyska skattebetalarna. Tror du då att alla har glömt att ni (svenska staten) var där en massa år och tjänade gott med pengar?
Är du ens säker på att det är vattentätt juridiskt?
Är det klokt att lita på Vattenfalls analys?
När tidigare regeringar litat på Vattenfall förlorade vi mer än 100 miljarder kronor, dels på Nuon-affären, dels på allt för stora investeringar i att hålla i gång gamla kärnkraftverk i Sverige och Tyskland och på kraftverket Hamburg-Moorburg. Det bygget kostade 29 miljarder, varav hälften redan är nedskrivet.
Vattenfall har hela tiden slagit vad om att politikerna inte menar allvar med vare sig kärnkraftavveckling eller klimatpolitik, varken i Sverige eller i Tyskland. De slog vad och förlorade.
Att sälja har stora risker.
Att inte sälja medför också risker – men de kan hanteras.
Verksamheten måste vevas ner. Det går inte att ha ett östtyskt jättekraftverk från 1979 som släpper ut 1,2 kilo koldioxid per kilowattimme – tre gånger mer än ett modernt gaskraftverk och minst 30 gånger mer än vindkraft, solkraft och energieffektivisering.
Det kan inte fortsätta. Det handlar om att ta ansvar för avvecklingen. Det är inte rätt att låta anställda och berörda kommuner ta hela smällen.
Tyska staten har givetvis också ett ansvar. Det var deras absurda stenkols- och brunkolspolitik på 1990-talet som gjorde det möjligt för Vattenfall att köpa.
De svenska och tyska regeringarna har ganska många gemensamma mål, för miljö, jobb och industri. Det är också viktigt för lilla Sverige att ha bra relationer med sina stora granne.
Det är förvisso inget enkelt problem att i förena klimatpolitik och socialt ansvar utan att det kostar orimligt mycket. Men det finns många svårare problem. Det går att lösa om viljan finns.
Hur vore det om de svenska och tyska regeringarna skulle försöka samarbeta?
Med vänlig hälsning
Fredrik Lundberg
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.