Nyanlända behöver en uppförandekod

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-13 | Publicerad 2016-01-12

Debattören: Ingen kan förväntas bete sig rätt utan att veta vad det innebär

Det är inte en fråga om att frånta människor deras identitet eller särart. Snarare är det en fråga om hänsyn, skriver Eli Göndör.

DEBATT. Den pågående debatten om integration visar i princip på två framträdande positioner. Den ena argumenterar för att skillnaden mellan de uppfattningar som dominerar bland dem som kommer till Sverige och vad som de facto händer i Sverige egentligen inte är så stor. Den andra argumenterar för att skillnaderna inte bara är omfattande. De är också cementerade på ett sätt som är nästan genetiskt. Därför är de eviga och integration nästan omöjlig. 
I båda fallen anses dock lösning ligga i att uppfostra människor till att tycka och tänka svenskt. 
Lösningen är lika omöjlig som båda uppfattningarna är felaktiga.
I Sverige får var och en nämligen tänka hur den vill, men inte uppföra sig hur som helst. Dessutom kan människor mycket väl fungera i ett samhälle utan att dela alla dess värderingar.

De stora skillnader mellan vad som kan anses vara svensk norm och den bakgrund som människor kommer till Sverige ifrån är ingen hemlighet. Varje journalist som rest i Mellanöstern vet det. Varje akademiker som ägnat sig åt regionen känner till det. Och för den som inte haft någon anledning att fördjupa sig i ämnet har det ändå upprepats i internationella undersökningar som till exempel FN:s Human Developments Report (UNDP), PEW Resarch Center och World Values Survey. Oavsett vilken kritik som kan riktas mot undersökningarna sammanfaller de på en rad väsentliga punkter. 
De visar tydligt att synen på, religion, familj, jämställdhet mellan könen, HBTQ, stat och dess myndigheter, skiljer sig radikalt från vad som kan anses vara svensk norm.

Att det även finns människor som bott länge i Sverige och tänker eller tycker annorlunda än svensk norm är inte ett relevant argument för problemformuleringen. Det förändrar nämligen inte problemets omfattning. Inte heller betyder det att alla människor som kommer till Sverige alltid och för evigt kommer leva med samma värderingar eller ens har dem. Men det betyder att en stor grupp människor rimligtvis känner sig vilsna i en miljö som radikalt skiljer sig från vad de är vana vid. 
Inget kunde vara mer fel än uppfattningen att detta skulle gå att utbilda bort eller avprogrammera på kort tid så att alla slutligen tycker lika. Det behövs inte mer för att förstå det än tankeexperimentet, att med svenska normerande värderingar flytta till Afghanistan eller Marocko och fundera på om en kurs i rätt uppfattning skulle förändra speciellt mycket.
Ivern att få alla att tycka och tänka rätt är fel fokus. Om inte annat tydliggörs det av historiens mest misslyckade experiment i att få alla att tycka lika.  

Däremot går det att sammanställa en uppförandekod för dem som vill bli svenska medborgare.

Den kan innehålla enkla och klara direktiv. Som exempelvis att tålmodigt stå i kö och invänta sin tur. Eller att ta med sig picknikrester och kasta dem i sopor avsedda för ändamålet. Det måste inte vara avancerat. Men den behöver hjälpa människor att navigera i ett svenskt sammanhang. Därtill måste lag och ordning upprätthållas överallt i landet. Annars uppstår automatiskt ett vakuum där laglöshet tar plats i stället.
Informationen bör så fort som möjligt förmedlas till nyanlända. Forskning visar att stora invandrargrupper som inte får samhällskoden klart för sig tidigt tenderar att i stället konservera traditionella beteenden i invandringslandet.

Det är inte en fråga om att frånta människor deras identitet eller särart. Snarare är det en fråga om hänsyn. Ty ingen kan förväntas att bete sig rätt, utan att få veta vad det innebär. 

Eli Göndör

Fil.dr. i religionshistoria Stockholms universitet

Senior fellow på Timbro