Borg, var fanns du när vi öppnade våra hjärtan?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-08-22 | Publicerad 2014-08-21
Kommunalråd (S), Södertälje: Alla kommuner måste bidra till den svenska generositeten
Våra hjärtan var öppna. Tusentals hem var öppna – och vi hade behövt stöd. Kriget i Irak brann och tusentals flyktingar sökte sig till Sverige. Många av de kristna kom till Södertälje. En ny skolklass med nyanlända barn startade vi varje månad och vi bad om stöd och hjälp för att ge varenda unge en bra start. Men vi fick ingenting.
Inbördeskriget i Syrien ger fortsatt samma akuta situation i Södertälje för i Sverige får man som asylsökande välja var man vill bo – medan kommuner där inga anhöriga bor sedan tidigare har rätt att säga nej när Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen frågar. Den svenska generositeten är inte hela Sveriges.
I Södertälje bor nu mer än 20 000 anhöriga till många av framför allt de kristna som flyr från Syrien och från Irak. Många av dem har öppnat sina hem, precis som vem som helst av oss skulle göra för släkt och vänner som flyr från krig.
Vi gör vårt bästa, inte minst våra lärare och förskollärare har gjort och gör helt fantastiska insatser för att alla barn ska få en bra start här och möjlighet till ett gott liv. Socialtjänst, polis, skola, föreningsliv, kyrkor, övrig idéburen sektor och engagerade Södertäljebor, vi är många som hjälps åt – eftersom ett alternativ till att ta detta enorma ansvar på stort allvar finns inte. Vi hade behövt stöd. Vi bad om stöd. Vi hade behövt känna att staten fanns där för oss och vi behöver det nu, mer än någonsin.
Under åtta år har Anders Borg knappt lyft ett finger för att stötta oss kommuner som tar emot många flyktingar. Södertälje har under Borgs tid som finansminister tagit emot nästan 8 000 flyktingar utan att som kommun kunnat påverka det eller planera för det. Det är ett enormt ansvar regeringen på det sättet ålagt oss genom EBO (lagen om eget boende). Det finns människor bakom siffrorna, ofta med traumatiska upplevelser med sig. Nya Södertäljebor ska ha samma chanser som andra. Det är i många fall mycket svårt att erbjuda när det nationella ansvaret inte märks.
I år tror Migrationsverket att det kan komma 2 200 personer till oss. Bostadsbristen är lika alarmerande här som i de kommuner som tillåts säga nej till flyktingar för att det saknas bostäder. I stort sett alla nyanlända bosätter sig hemma hos någon som tidigare kommit som flykting hit.
På en presskonferens i onsdags sa Anders Borg att han ska stötta kommunerna. Han sa att kommunalråd ska känna att staten finns där för dem. Hos mig har Borg en lång uppförsbacke, efter att Södertälje i åtta år fått ett extremt stort ansvar för svenskt flyktingmottagande. Anders Borg har aldrig fört en dialog med oss och aldrig besökt oss.
När regeringen hade en miljard över delade Borg ut den till de elva rikaste kommunerna i Sverige, som av en händelse till stor del utgörs av de M-styrda kommuner som tar emot minst flyktingar av alla i landet.
Självklart ska Sverige vara en humanitär stormakt när världsläget är svårt. Men Täby, Lomma, Danderyd, Nacka och Vellinge måste också vara en del av detta, liksom de övriga 220 kommuner som i år tagit emot mindre än 100 personer. I Sverige är det inte huvudstaden Stockholm som tar emot flest flyktingar vilket är anmärkningsvärt bara det. Sverige blir mer och mer segregerat.
Så här ser flyktingmottagandet ut just nu i Sverige. Fem kommuner saknas i statistiken för de har tagit emot 0 (noll)flyktingar i år.
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har engagerat sig i Södertälje. Jag upplever att han har gjort sitt yttersta i de interna regeringsförhandlingarna. Heder åt honom, men det har varit långtifrån tillräckligt.
Hela Sverige behöver hjälpas åt. Solidariskt flyktingmottagande är nödvändigt för att det ska gå så bra som möjligt för så många som möjligt. Alternativet är naturligtvis solidarisk finansiering. Hittills gäller ingetdera.
Boel Godner
Texten har tidigare varit publicerad på Boel Godners blogg.