Så räddar vi min stad Eskilstuna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-18

Maria Wetterstrand (Mp): Satsa på att utbilda ungdomarna

helskärm

DEBATT Jag älskar Eskilstuna. Det vet alla som känner mig. När jag kommer tillbaka till stan är det att komma hem. Visserligen lämnade jag Eskilstuna 1992, direkt efter gymnasiet, men jag har återvänt med jämna mellanrum. Jag har bott mitt i Nyfors, området där 20 procent nu är arbetslösa. Min morfar var med och byggde husen som nu står där.

1992 var det lite som att lämna ett sjunkande skepp. Jag minns en artikel med rubriken "Varför vill ingen bo i Eskilstuna", då var Eskilstuna den enda av Sveriges 20 största städer som minskade i invånarantal. Och allvarligt talat var det nog få svenskar som ens skulle ha gissat att Eskilstuna tillhörde de 20 största. Självkänslan i staden var i botten. 90-talets jobbkris var i antågande.

Vi var många som valde att dra. Utomlands, militärtjänst, studier på KTH eller i folkhögskolevärlden. Det sistnämnda blev min flyktväg, på vägen till universitetet. För det fanns inget lockande i Eskilstuna för mig då, som 19-åring med akademiska ambitioner och längtan efter nya erfarenheter.

Sedan dess har mycket förbättrats. Utan snabbtåget till Stockholm hade jag aldrig flyttat tillbaka. Utbyggnaden av högskolan är också ett stort framsteg, som drar unga människor och entreprenörskapsanda till staden. På min tid var entreprenörskapet bland unga begränsat till killarna som fixade svartklubbar.

Nu riskerar Eskilstuna att dras ner i djupet igen. Allra mest allvarligt är det när ungdomar drabbas och tvingas gå många år utan arbete. Och det är troligen värre i Eskilstuna än på andra håll. Eskilstuna domineras nämligen av en extremt luthersk mentalitet, där hårt arbete anses vara vad som gör människan till människa. Att se sig själv utestängd från arbetsmarknaden, att få nej eller nej på ansökningar, är fruktansvärt nedbrytande och destruktivt.

Jag vill att samhället tar större ansvar. Jag är övertygad om att det är värt varenda krona. Kan vi rädda några av de ungdomar som annars riskerar att hamna i missbruk och kriminalitet, i långvarig sjukdom och psykisk ohälsa, då har vi sparat in pengarna med råge.

Utbildning är grunden. Den som inte har komplett gymnasium ska ges en chans att läsa in, på en sommarkurs, på folkhögskola, på komvux eller genom ett extra år på gymnasiet. Och betygen, när de väl är klara, ska vara lika mycket värda oavsett på vilket sätt eller när i livet de lästs in. Idag straffas den som inte lyckas just under gymnasieåren.

Staten kan tillföra fler högskoleplatser och platser inom kvalificerad yrkesutbildning. För Eskilstunas del bör det vara yrkesinriktade utbildningar i första hand även inom högskolan. Där är tröskeln lägre även för unga utan akademiska drömmar.

Men vi kan inte nöja oss med att uppmana alla att studera. Det passar inte alla. Vi rödgröna har tillsammans lagt ett förslag om traineeprogram i välfärden. Det kommer att behövas många inom den offentliga sektorn om några år när vi har stora pensionsavgångar.

Slutligen vill jag se en storsatsning på entreprenörskap och företagande bland unga. Många har idéer som de vill förverkliga, men inte kunskapen att dra igång ett eget företag. Med en medveten och strategisk satsning på att få igång unga som entreprenörer kan arbetsförmedlingen erbjuda någonting annat och mer konkret än dagens jobbcoacher.

Jag vill se ett Eskilstuna med starkare självkänsla. Eskilstuna har trots allt betydligt bättre förutsättningar att klara sig igenom den här krisen än den förra.

Maria Wetterstrand (Mp)