Vi vägrar att stanna inne för nazisterna
Salembor mot rasism skriver på debatt
Den 8 december 2000 mördades en ung nazistsympatisör i Salem, söder om Stockholm. Gärningsmannen hade invandrarbakgrund. Flera nazistorganisationer har, med kommunens tillåtelse, sedan dess gjort Salem till en symbolisk plats för sin kamp.
I höst ställer Nationaldemokraterna upp i kommunvalet i Salem.
Men nu har invånare i Salem fått nog och bildat Salembor mot rasism (SMR).
Vårt problem är unikt i Sverige, vi bor i en stad där nazisterna fick sin första martyr, skriver SMR:s ordförande Carina
Hedström på Aftonbladet Debatt i dag.
I december 2000 mördades en ung nazistsympatisör vid en busshållplats i Salems kommun, söder om Stockholm. Under täckmanteln av ”sorgehögtid” genomförde flera nazistorganisationer en marsch av vanligt, nazistiskt, paramilitärt slag efter mordet på nazistsympatisören.
Marschen upprepades 2001 i ett fortfarande yrvaket Salem som dittills inte haft några nazistproblem. Vad skulle kommunen göra åt detta oväntade, okända elände?
Polisen gav tillstånd till nazisternas parad 2001 och politikerna från den borgerliga majoriteten uppmanade folket att hålla sig i stillhet samt uttryckte förhoppningen att ingen måtte protestera mot nazismen. Detta var ett praktiskt erbjudande om långtidsparkering i Salem för nazister.
I Salem har vi startat föreningen ”Salembor mot rasism” (SMR) för att göra Salem till en nazistfri zon.
Det bästa sättet att bekämpa nazism och rasism är att organisera sig och arbeta lokalt. Officiella kampanjer upp-ifrån är mindre viktigt än folkrörelse-
arbete underifrån.
Rasisterna agerar lokalt och det måste motståndet mot rasism också göra. När ras-istiska partier försöker skaffa sig fotfäste i en kommun eller begår brott mot invandrare har de fått svar på tal genom att lokala, antirasistiska organisationer bildats. Till exempel föranledde ”lasermannens” mord-attentat i början av 1990-talet att boende i Hägersten bildade ”Hasans vänner mot våld och rasism”, en förening som bekämpat rasismen i mer än tio år.
Salembors problem med rasism är unikt i Sverige. I Salem har behovet av vår förening inte uppstått på grund av nazistisk brottslighet mot invandrare, som i så många andra kommuner. Salem är i stället platsen där nazisterna fått sin första martyr. Här kan vi för första gången konkret mäta värdet av en Horst Wessel (nazitysk martyr under 1930-talet) på svensk mark. Vi finner då att en dödad nazist åtminstone banar politisk väg för nazismens marschkultur. Mer osäkert är om sympatin för nazismen ökar.
Salems kommunledning, men också allmänheten, har haft svårigheter att uppfatta ”sorgehögtiden” som det militaristiska stöveltramp det i verkligheten är.
En sådan taktisk fördel – en lönndörr för nazistparaderna att komma in genom – släpper ingen nazist ifrån sig frivilligt. En viktig uppgift för en antirasistisk förening i Salem är att informera kommunen och medborgarna om vad som står på spel.
Nazisternas parader är inga demonstrationer i demokratisk mening. De är inte tecken på yttrandefrihet. Paradernas syfte är att skapa rädsla och anpassning i det omgivande samhället. När en nervös kommunledning uppmanar medborgarna att inte ordna någon motdemonstration utan hålla sig inomhus – då hjälper kommunen nazisterna, serverar dem rädslan på ett silverfat.
När oron och anpassningen sprider sig hotar även vardagsrasismen att växa. Rasistiska tolkningar av sociala problem vinner budskap i opinionen. Genom att vi är vanliga Salembor och ingen elit har vår förening möjlighet att motverka rasism som kan uppstå till exempel efter händelser som misshandeln på Skogsängsskolan nyligen.
Vi kan med trovärdighet kritisera sociala myndigheters diskriminering av utsatta familjer med invandrarbakgrund. Och därmed slå undan benen på rasistiska lögner om orsak och verkan.
För att skapa ordning och reda i det antirasistiska arbetet och för att ingen ska känna sig isolerad och handlingsförlamad bildade vi Salembor mot rasism.
Effektivitet kräver struktur och pengar. Nu kan vi ordna möten, lära oss mera, sprida information, uttala oss offentligt och dra flera Salembor till verksamheten.
Bara närvaron av en antirasistisk organisation i Salem utgör svar på tal till rasismen, i och utanför kommunen. Föreningens blotta existens fäller den nonchalanta kommunmajoriteten, som genom underlåtenhetssynd drar nationalsocialis- men över Salem för oöverblickbar framtid.
Vårt program lyder: Aldrig mera polistillstånd till paramilitära nazitåg genom Salem: större motdemonstrationer än hittills: Salem – en nazistfri zon.
Vi är övertygade om att stödet är överväldigande bland de boende i Salem för kravet på kommunen som en nazistfri zon.
Carina Hedström, ordförande i SMR
tillsammans med styrelsen i SMR