Registrera alla som praktiserar alternativ terapi

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-27

Debattören: Patienter vittnar om själsliga våldtäkter

I jakten på hälsa och lycka söker sig många till alternativa kursgårdar där icke-legitimerade terapeuter lovar att kurera allt från panikångest och sönderfallande äktenskap till sviter av incest.  Enligt en studie från Stockholms landsting uppsöker cirka 50 procent av stockholmarna den alternativa vården.

Men det här är en bransch som tyvärr också rymmer oseriösa och i vissa fall rent hälsofarliga aktörer. Och vad värre är, det finns oerhört små möjligheter att från myndighetshåll ingripa när patienter eller klienter upplever att de blivit behandlade på ett felaktigt sätt.

Ett färskt fall rör en kvinna som vänt sig till Socialstyrelsen med allvarliga anklagelser mot en stor svensk kursgård för alternativ terapi. Hon säger i sin skrivelse att hon aldrig tidigare i sitt liv har blivit så kränkt. Det enda Socialstyrelsen kan göra är att diarieförde ärendet eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte omfattar alternativa behandlingsformer.  Frågan är: Vems är ansvaret när vilsna människor far illa och det saknas oberoende organ som granskar alternativterapin?  

Till skillnad från de av Socialstyrelsen legitimerade psykoterapeuter behöver inte alternativterapeuter följa hälso- och sjukvårdslagen. Den tvingar psykoterapeuter att bedriva verksamhet som utgår från vetenskap, man måste föra journal och hålla sig till tystnadsplikten. Om en psykoterapeut misstänks för oegentligheter prövas ärendet av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Denna kan i sin tur dra tillbaka legitimationen, vilket i praktiken leder till yrkesförbud. 

Under mitt arbete med boken ”Terapeuten – en avslöjande historia om hur det kan gå till i den alternativa terapin” har jag kommit i kontakt med och intervjuat ett sextiotal personer som velat dela med sig av sina erfarenheter från olika kursgårdar. De flesta har berättat om stärkande och bra kurser, men ett tjugotal har vittnat om själsliga våldtäkter och rena övergrepp. Jag har sett klienter drabbas av sömnsvårigheter, självanklagelser (varför fungerar inte detta på mig, när det fungerar på andra?). Flera har drabbats av en ökad sårbarhet då gamla försvar har raserats. Att då återgå till vardagen och ett vanligt liv kan ge starka känslor av ensamhet, förvirring och oro. 

Efter att själv ha arbetat som alternativ terapeut i fem år har jag kunnat konstatera att många människor mår bra av att förlösa stress och känslomässiga blockeringar via frigörande andning och kroppspsykoterapi.

Men jag har också upplevt att många snarast fått förvärrade problem av att genomgå kurser där kraftfulla metoder som kroppspsykoterapi, frigörande andning och kuddbankning varit huvudmetoder i programmet.  

Alternativa terapeuter sätter varierande priser på sina tjänster, från några hundralappar i timmen upp till flera tusen. Självklart är det i slutändan klientens val att avgöra om den erbjudna behandlingen är värd priset. Men det kan vara mycket svårt att ta ställning till priset om en förälder just har dött, man just blivit diagnosticerad med cancer eller går igenom en skilsmässa. 

Legitimerad vård är momsbefriad och billigare för klienten. En trolig orsak till att så många ändå vänder sig till alternativa terapeuter för att få hjälp är att man antingen måste vara mycket illa däran för att snabbt få terapeutisk hjälp från stat och kommun. Otaliga är de berättelser jag under åren har hört om människor som mått psykiskt dåligt och sökt hjälp, men endast fått ett åtta minuter långt samtal hos en husläkare och en burk piller i sin hand. 

Människor förtvivlar i ensamhet i det vakuum som har uppstått mellan strikt vetenskap, andlig utarmning och självutnämnda New Age-terapeuter.  Ett sätt att säkra behandlingen av människor i kris vore att inrätta ett statligt register för kvalitetssäkrade alternativa terapeuter. På sikt också att se över lagstiftningen så att det i framtiden ställs krav på grundläggande psykoterapeutisk utbildning för att ha laglig rätt att praktisera ett terapeutiskt yrke. 

Anette Nyman