Det kalla kriget mot kvinnan
Vi svenskar lever på en yttepytteliten kall nordanfläck som ingen människa egentligen bryr sig om. Där bor vi.
De som överhuvudtaget har hört talas om oss blandar oftast ihop oss med Schweiz, ett land som utmärkt sig genom alper, gökur, choklad och låga skatter. Och ABBA? PS. Minareter är numera förbjudna. I grannlandet Frankrike, som till hälften är mitt hemland, funderar man på att olagligförklara heltäckande muslimska ansiktsslöjor på allmän plats. DS.
Och i Sverige? Ja, här är vi fortfarande så jävligt jävigt jäsglada över vår inbillade allmänneutralitet att vi inte hunnit ta ställning. Fast egentligen vet vi ju:
Vi är lika patetiskt skräckslagna inför allt nytt som alla de andra. Också vi lider av neofobi.
För det är ju inte byggnadsformen som sådan som folk är emot när de vill förbjuda minareter. Och det är inte ett stycke tyg i sig de ogillar, inte egentligen. Det de har svårt att acceptera är den främmande kultur som de där uttrycken representerar. Det de upprörs av är symboliken: Att muslimerna bereds plats i samhället. Det är alltså demokratin de vill vända upp och ned på, i det personliga ogillandets namn.
Men medan främlingsfientligheten alltjämt debatteras friskt hamnar det kalla kriget mot kvinnan liksom i skymundan.
”We make her paint her face and dance
If she won't be slave, we say that she don't love us
If she's real, we say she's trying to be a man
While putting her down we pretend that she's above us”
Citatet kommer från John Lennons ”Woman Is The Nigger Of The World”, och fastän låten är nästan 40 år gammal sammanfattar den väl läget ganska bra. Det är lätt att tycka synd om de muslimska kvinnorna, men den västerländska kulturen är ganska duktig på att trycka ned de befittade, den också.
”Tjejer är trögare men har roligare”, löd en av gårdagens stora braskande rubriker i Aftonbladet. Detta enligt några forskare som mätt hjärnaktiviteten på 20 personer som tittat på tecknad film.
Jag är ledsen, men det är oförklarligt varför kvällstidningarna så ofta gör en grej av den där sortens låtsasvetenskap. Det är en förolämpning mot läsarna.
Faktiskt förstår jag inte varför den där imbecilla ”forskningen” alls äger rum. Till vilken nytta, liksom? Varifrån kommer anslagen? Vems ärenden går man, och vad hoppas man komma fram till?
Trots all polarisering har vi nog ändå nått så pass långt att de flesta är ense om att det vore direkt ofräscht att försöka så split mellan arabiska och svenska hjärnor.
Sexism är däremot helt okej: Kvinnor är skitdåliga på att köra bil, och ju större tuttar de har desto sämre är de på matte. De är korkade och raktigenom emotionella och saknar humor, allt de vill är att hitta en man att klamra sig fast vid och få barn med. Och ända tills barnet når myndighetsdagen har de gröt i huvudet och bör stanna hemma. Bla bla bla. Allt detta enligt obskyra rapporter som artiklarna överhuvudtaget inte ifrågasätter utan bara okritiskt sprider vidare.
Vem är det som finansierar och står bakom den här sortens 50-talistiska 50 öres-rön, undrar jag? Det känns ju lite som att det sitter en kristdemokrat – Elise Claeson? – i en källare någonstans och heilar och ljuger ihop alltsammans.