BUP-cheferna: Tamas sprider grundlösa rykten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-20
REPLIK I en debattartikel i AB, 10/10, fortsätter Gellert Tamas sin intensiva kritikkampanj mot oss och mot barnpsykiatrin i Stockholm. Han skriver bland annat att vi "borde gå i täten för en oberoende utredning (...) om hur så mycket kunde gå fel i frågan om de apatiska barnen". Han hänvisar till det som han kallar fakta, men som tyvärr är ytterligare exempel på hans ryktesspridningsstrategi.
Tamas hävdar exempelvis att personal från Migrationsverket gavs närmast fritt tillträde till sjuksalarna på Eugeniahemmet, och att BUP-ledningen var aktivt pådrivande när det gällde ett avvisningsärende. Tamas redovisar inga som helst belägg för detta och självklart saknar båda dessa påståenden all grund.
Gellert Tamas menar att vi inte förstår vad ordet "vetenskaplig" betyder, när vi hänvisar valet av behandlingsmetod till en artikel av 25 verksamhetschefer. När man planerar behandling måste man använda sig av bästa möjliga tillgängliga kunskap. Den kunskapen kan vara baserad på vetenskapliga studier – i meningen att man på ett kontrollerat sätt använt olika behandlingsmetoder och jämfört resultatet från olika behandlingar. Några sådana studier finns inte när det gäller de apatiska barnen. Vad gör man då? Jo, man lutar sig mot beprövad erfarenhet, exempelvis kunskapssammanställningar som kan finnas.
Vid den aktuella tidpunkten fanns det oss veterligt bara tre sådana: En rapport baserad på erfarenheter från 28 BUP-kliniker omfattande cirka 140 barn. En artikel i Dagens medicin, undertecknad av 25 verksamhetschefer, som alla hade erfarenhet av vård av apatiska barn. Och en artikel från Eugeniakliniken omfattande 5 barn. De två förstnämnda förordade enhälligt vård i öppna vårdformer och med en tydlig samverkan mellan olika vårdgivare. Vi såg alltså att en överväldigande mängd av den samlade erfarenheten talade för öppenvård.
När Socialstyrelsen senare utfärdade riktlinjer i frågan anslöt man sig helt till den linjen och förordade ett vårdprogram snarlikt det som tillämpades i Stockholm. Uppenbarligen drog man samma slutsats som vi gjort av de tidigare erfarenheterna. Tamas skriver ju också att han pekat på de mycket positiva erfarenheterna av den vårdkedja vi byggt upp i Stockholm. Så vari ligger egentligen hans kritik mot den vård vi erbjuder?
Olav Bengtsson, Sten Lundqvist