Varför skära upp testiklarna på våra svenska smågrisar?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-10

Obedövad kastrering avskaffad i andra europeiska länder

DEBATT Medierna har visat bilder på smutsiga, sjuka och döende grisar. Djur som står och ligger på betonggolv utan halm. Branschen försvarar sig med att upprepa mantrat ”Sverige har ett gott djurskydd”. I SVT:s Agenda den 29 november blev det oavsiktligt komiskt. Lars-Göran Pettersson, ordförande för Lantbrukarnas riksförbund, fick frågan om människor i år kommer att köpa julskinka i samma utsträckning som vanligt. ”Det hoppas jag, för man kan lita på svenskt griskött. Vi har en god djuromsorg. Vi har en hög livsmedelssäkerhet.” Lika absurda framstod yttrandena från Annika Bergman, ordförande för Sveriges Grisföretagare, i SVT:s Smålandsnytt den 24 november. Där hävdade hon att den svenska fläskproduktionen sker under ”fantastiska förhållanden i ett internationellt perspektiv”.

Journalisterna har till grisuppfödarna ställt frågor om brist på strö och trånga boxar, men glömt en avgörande fråga. ”Om nu svenska grisar får ’god omsorg’, ja har det ’fantastiskt’, hur förklarar man då att svenska bönder kastrerar smågrisar utan någon bedövning?” Grisföretagarna försvarar bruket med att köttet från okastrerade grisar riskerar att få en skarp bismak. ”Men”, borde journalisterna fråga, ”hur kommer det då sig att kastrering utan bedövning är mer eller mindre avskaffad i flera europeiska länder?” I Nederländerna bedövas de flesta grisar. I Norge är obedövad kastrering förbjuden och i Schweiz förbjuds det vid årsskiftet. Men i Sverige sker det. Ingreppet drabbar 4000 nyfödda grisar varje dag. Vad åtgärden innebär förklarar Per Jensen, professor i etologi (läran om djurs beteende), i sin bok Djurens språk: ”Grisen fångas in och stoppas vanligen ner i en ’tratt’ som låser fast den så att bara bakdelen sticker fram. Med en skalpell gör bonden ett snitt genom skinnet vid varje testikel. Därefter dras testikeln ut med fingrarna och sädesledaren skärs eller klipps av. Några droppar desinfektionsmedel hälls över snitten och grisen släpps tillbaka i boxen.” Jensen konstaterar att forskningen dragit en entydig slutsats: ”Kastreringen är en mycket smärtsam procedur för grisen.”

Vad ska allmänheten dra för konsekvenser av kastreringen och annat lidande som grisarna tillfogas? Vilka följder ska de senaste dagarnas debatt om grisindustrin få? Inga alls hoppas branschföreträdarna. Ella Nilsson, vd på Svensk köttinformation, förklarade för Sveriges Radio den 24 november att hon inte tror att konsumenterna kommer ändra sina vanor när det gäller julskinkan. ”Man glömmer fort och det här är en engångsgrej. Det får inte slå på hela produktionen på något sätt. Man kanske inte springer till butiken i dag, men det är en månad kvar till julafton och då har man glömt detta.”

Grisindustrins representanter sätter sin tilltro till folks likgiltighet, egoism och glömska. Låt oss visa dem att vi inte är så cyniska som de tror. Skinkan är inget måste utan står i själva verket i motsatsställning till verklig jultrivsel. Ett livsmedel som är produkten av djurs lidande skämmer det till fest dukade bordet. Genom att googla på ”vegetarisk julmat” och på så vis lära oss ett par nya recept kan vi fira en i sanning god jul, med fred och frid för såväl människor som grisar.

Pelle Strindlund

Följ ämnen i artikeln