Köp tåg som kan gå på vintern, SJ!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-24
I en debattartikel framförde MP sina synpunkter på varför det är så stora problem på järnvägssidan. Istället för att framföra en vision med konkreta förslag annat än att man skall kunna ”åka hela resan” på en och samma biljett menar de att alliansen enbart satsar på väg och att genomförda avregleringar förvärrar dagens situation.
Under perioden 2003 – 2006 anslog den dåvarande regeringen med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet totalt 15,7 miljarder kronor på investeringar i järnvägsinfrastruktur. Alliansregeringen har under den nuvarande mandatperioden satsat 30,8 miljarder kronor. Alliansen har därmed fördubblat anslagen för infrastrukturinvesteringar i järnväg. Vad gäller fördelningen mellan väg och järnvägsinvesteringar investerades under helåret 2009 mer i järnvägsinfrastruktur än i väginfrastruktur. Var Peter Eriksson, Karin Svensson Smith och andra har fått sina uppgifter om alliansens infrastrukturinvesteringar kan jag inte svara på, men det är inte från budgetpropositionerna som riksdagen fattat beslut om.
Ett annat område som skiljer sig radikalt jämfört med den tidigare regeringens politik är den nuvarande satsningen på drift och underhåll. Den tidigare regeringen anslog för 2006 ”hela” 3,8 miljarder kronor för detta ändamål. Problemet är att detta belopp inte på långa vägar täcker de behov som finns. Alliansen har därför ökat anslaget så att det numera ligger över 5 miljarder kronor per år.
Att skjuta till extra resurser är inte alltid hela lösningen utan det kan vara nödvändigt att göra strukturförändringar. 1988 när SJ delades upp och Banverket bildades utfördes ett transportarbete på 6,7 miljarder personkilometer respektive 18,7 miljarder tonkilometer i järnvägssystemet. Trafikarbetet på passagerarsidan var ungefär på samma nivå som på 50-talet och på godssidan sedan 70-talet. Efter denna tidpunkt har trafiktillväxten varit god och vad märkligt är att varje gång SJ:s monopol har luckrats upp och fler aktörer tillåtits bedriva trafik, exempelvis de regionala länstrafikbolagen eller de privata godstransportörerna har trafiken ökat. Enligt den senaste statistiken utfördes ett trafikarbete som var 64 procent högre på passagerarsidan och 24 procent högre på godssidan jämfört med situationen 1988. Nog för att en del hävdar att det var bättre för, men menar Miljöpartiet helt seriöst att vi skall återgå till tiden före1988 då SJ kontrollerade allt? Att SJ reagerar på att deras monopol avlägsnas och aviserar järnvägsystemets snara undergång är inget nytt. Detta har skett tidigare exempelvis när regeringen beslutade om att tillåta långväga busstrafik eller nu senast vid beslutet om att tillåta Skånetrafiken med flera att samarbeta om den regionala pendeltågstrafiken i södra Sverige.
Den uppdelning av SJ som Miljöpartiet ondgör sig över, där bland andra SJ AB ansvarar för persontransporter och Green Cargo AB för godstransporter, har lett till fler järnvägstransporter. En viktig förklaring är att varje aktör kunnat utveckla sin kärnkompetens och tjänster till kunderna. Miljöpartiets vägval är ingen framtidsvision utan en tillbakagång till ett system där kunden inte var det primära utan att SJ fick styra och ställa med så få frågor och krav som möjligt. Mycket resurser till liten samhällsnytta!
Genom en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna finns en möjlighet att förbättra och utveckla järnvägssystemet. Vi vet att det råder en stor kapacitetsbrist i storstadsområdena och runt omkring i landet. Alliansregeringen har satsat och kommer att fortsätta satsa för att råda bot på detta. Vad gäller operatörernas ansvar för en fungerande trafik förutsätter vi att SJ, när de skall ersätta X2000, denna gång tänker på att vi i Sverige har vinter några månader om året.
Jan-Evert Rådhström
Trafikpolitisk talesperson (M)
Vice ordförande i riksdagens trafikutskott