Finns det ingen som ser ljuset?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-05
Den ekonomiska krisen slog ner som en bomb och snurrade igång näsan lika fort som rymdforskningens partikelaccelerator i Cern. Turbofart med andra ord.
Samtidigt som många företag varslade tusentals av sina anställda satt oberoende ekonomiska bedömare och spekulerade i att det trots allt var troligt att aktieägarna trots varslen ska kunna få sin avkastning. Förra månaden varslades 17000 människor om uppsägning. Alla branscher utom dataspelsindustrin spår dystrare tider.
Men det är någonting som är konstigt tycker jag. När jag i går hörde i Ekot hur arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist oroade sig för att företagen tog i för mycket och varslade i förväg så tror jag att hon pekar på en öm punkt. Jag är övertygad om att många företag använder krisen och passar på att göra omstruktureringar som de kanske skulle behövt göra ändå förr eller senare. Dessutom har krisen en psykologisk effekt. När alla förväntar sig elände då blir det elände. Där är vi alla medskyldiga. Vi i massmedia som beskriver katastroferna, politikerna som i jakt på nya väljare vältrar sig i katastroferna och lovar guld och gröna skogar. Så företagarna som utnyttjar katastroferna.
Finns det inte någon som tror på en bättre framtid som har lösningar och idéer för att vända krisen?
Jag bara undrar hur länge vi ska gå i leran och sörja.