Spyker kan rädda Saabs själ

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-27

Nu blir Saab en entusiastbil igen

När GM köpte Saab såg det ut som en väl genomtänkt varumärkesstrategi. I Opel och Vauxhall hade de två dussinmärken på den europeiska marknaden. Vettiga vardagsvaror, men inga som ägarna försvarar intill blodvite.

Köpet av Saab såg ut som ett sällsynt lyckat drag. Nu kunde man komplettera sin varumärkesportfölj med ett premiummärke – eller i varje fall ett märke på väg att bli ett sådant. Ett märke med personlighet. Grattis till förvärvet, GM!

Jag jobbade på Saab på 60-talet. Där fanns det självständigt tänkande tekniker med smarta idéer. Och designers som också tänkte själva. Det var inte så mycket följa John, utan att göra en praktisk, tilltalande vardagsvara i bästa svenska formgivartradition. Udda blev det naturligtvis, mer udda än Volvo. Eller, för den delen, något som GM gjort annat än av misstag.

Så småningom, mot slutet av 80-talet och flera år framåt, kom jag att anlitas som konsult av Saab. Jag minns möten då den från Australien (!) importerade marknadsdirektören beklagade sig över att Saab betraktades som udda på den internationella marknaden. Mot denne dödgrävare studsade mina protester som mot en dunkudde.

Att förklara för en sådan ledning att det är bättre för ett litet varumärke att vara själfullt egensinnigt än utslätat välartat, är ett sisyfosarbete. En engelsk kollega sa: varför betalar de för att ha oss här, när de i alla fall inte lyssnar?

Hur det sedan gick, vet vi. Varje försök att rädda Saabs själ och varumärke möttes av interna krokben. Den av GM tillsatta ledningen i Trollhättan var mer intresserad av sin fortsatta karriär i koncernen. Saab hade blivit Askungen hos styvmor GM.

Är det Spyker som är Prinsen? Som entusiastmärke har de redan från starten känslan för bilar och vad deras kundkrets uppskattar. Man har svårt att tänka sig att de skulle vara ute för att köpa en biltillverkare vilken som helst. Saabs historia måste ha lyst som en diamant i ögonen på Victor Muller och hans kompisar. Tänka sig att få lägga vantarna på ett av de sista bilmärkena med rykte om sig att vara lite vid sidan av det vanliga.

Med reservation för alla ekonomiska frågor – i och med detta kan Saabs själ vara räddad. Om det är något man kan räkna med från den räddande Prinsen, så är det en förståelse för Saabs själ. Det den elaka styvmodern aldrig förstod: the importance of being quirky.

Carl Eric Linn

Följ ämnen i artikeln