Farligt att ta bort läkarnas ansvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-22
Överläkare: Utredning föreslår att ansvarsnämnden skrotas
”Medan riksdagen har beslutat att utöka disciplinansvaret för djurhälsopersonal föreslår man att ta bort det för vårdpersonal”.
Undersökningar i Sverige visar att 100 000 patienter skadas varje år och 3 000 avlider på grund av vårdfel (dödsolyckor i trafiken 2009 var 355). Samhällskostnaderna är astronomiska. För ett år sedan presenterade den nya patientsäkerhetsutredningen sina förslag (SOU 2008:117).
Till skillnad från andra länder föreslås i utredningen att fel i vården inte längre skall anmälas till ansvarsnämnden (HSAN). Man eliminerar därigenom den enda oberoende myndighet som patient och anhöriga i dag har att kommunicera med när det blir fel i vården. Det personliga disciplinansvaret tas bort och lagparagrafen som reglerar individuell påföljd elimineras liksom begrepp som ”oaktsamhet” och att ”inte fullgöra sina skyldigheter”.
Felen skall istället utredas av Socialstyrelsen, under sekretess, fria från insyn av massmedia. Besluten går ej att överklaga. Läkarförbundets ordförande har suttit med i utredningen.
Disciplinansvar anses inte höja patientsäkerheten. Socialstyrelsen har under åren lämnat ytterst få anmälda fel till ansvarsnämnden; egentligen emot gällande lagstiftning. Patientens ställning kommer därmed att försvagas och rättssäkerheten kan bli sämre än före HSAN bildades. Antalet anmälningar har ökat vilket kan bero på att allmänheten har lättare att hitta fram till sin klagomyndighet. Risken för en läkare att bli anmäld är dock låg och att bli fälld ännu lägre (varning eller erinran). Med nuvarande system förhindras onödiga processer i svenska domstolar och kostnaderna minskar. Detta vill man ändra på.
Att reformera ansvarssystemet i Sverige är klokt. Påföljderna bör ändras och den oberoende myndigheten få en större roll att driva undersökningar vidare då man finner att fel person anmälts och att en eller flera personer istället bör anmälas. Internationella rapporter visar att systemfel är viktiga och utgör kanske tre fjärdedelar av felen.
Det ställs stora krav på en läkare idag. Allt flera uppgifter läggs på läkare och tiden de har till sitt förfogande för varje patient blir mindre, vilket ökar risken för att fel begås. Nya digitaliserade journalsystem har utvecklats på kort tid och delar av dem verkar inte helt patientsäkra. Vilken roll spelar de komplicerade digitala rutinerna idag för alla feldoseringar som sker; särskilt förödande för barn? Händer något är det läkarna som är ansvariga trots att de fått systemen i sina händer och även protesterat. Det är bra att ansvaret läggs på vårdgivarna i dessa fall. Remissvar läggs in i journalen utan läkarens vetskap och han/hon skall med automatik genomsöka den regelbundet för svar för att inte missa viktiga diagnoser. Här finns flera potentiella säkerhetsrisker som behöver åtgärdas.
När sådana fel uppdagas i anmälan överförs de till tillsynsmyndigheten för åtgärd redan idag. Vem hos vårdgivarna tar ansvaret? Är det divisionschefen, sjukhusdirektören, chefsläkaren eller landstingsdirektören? Vad gör tillsynsmyndigheten när den upptäcker att miljoninvesteringar har gjorts i system som inte är patientsäkra? Åläggs vårdgivaren att skrota systemen? Här borde utredningen ha funderat på nya lösningar.
Varje person som vårdar, diagnosticerar och behandlar en patient har ett eget ansvar. I inget annat land har man uppfattningen att den skall tas bort. Utredningens förslag om inrättande av en ny patientsäkerhetsorganisation liknande den i USA och Danmark är bra men att i lagen ersätta paragrafer om individansvar med vårdgivaransvar är ett steg i fel riktning.
Total öppenhet måste råda så att allmänhetens förtroende för vården upprätthålls.
Helge Rask-Andersen