Bra att tvinga regeringen att byta sina mejladresser

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-24

Redan 1994 skaffade sig den svenska regeringen e-postadresser, men i motsats till regeringarna i Danmark, Finland och Norge valde den svenska regeringen att inte utgå från det inhemska huvudspråket utan från engelskan.

Den som ville kontakta miljödepartementet via e-post var ett slag tvungen att skicka meddelandet till namn@sustainable.ministry.se – sedermera ändrat till namn@environment.ministry.se.

De engelskspråkiga e-postadresserna kritiserades från första början av både vanliga medborgare, språkvårdare liksom i Mål-i-mun-betänkandet 2002. Namnskicket signalerade att det svenska språket, Sveriges faktiska huvudspråk, inte dög utan måste ersättas med engelska.

Kritiken hjälpte inte; svenska regeringar kom och gick, men de engelskspråkiga e-postadresserna bestod. När Språkförsvaret började kritisera regeringskansliet 2005, fick vi det ena goddagyxskaft-svaret efter det andra. Antingen var problemet att den svenska regeringen varit så tidigt ute med att införa e-postadresser, eller så hade regeringen så många internationella kontakter. Frågan om bokstäverna å, ä och ö i e-postadresserna var också ett stort problem. Detta tekniska problem är fortfarande olöst, och det dröjer innan någon sådan internationell standard etableras.

Inför riksdagsbehandlingen av språklagen den 20 maj i fjol, motionerade Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet om ett skyndsamt införande av e-postadresser på svenska, men motionen föll. När språklagen trädde i kraft den 1 juli i fjol, beslöt både Olle Josephson, tidigare chef för Språkrådet, och Språkförsvaret var och en för sig att pröva vad språklagen var värd genom att JO-anmäla regeringens e-postadresser. ”En skitfråga, men en symboliskt viktig skitfråga”, för att citera Olle Josephson.

Nyligen fattade JO beslut om denna och vissa andra JO-anmälningar. Trots att JO egentligen ansåg att utformningen av en myndighets e-post föll utanför JO:s så kallade kärnområde, drog JO ändå slutsatsen att regeringens bruk av enbart engelskspråkiga e-postadresser stod i strid med språklagens krav. JO påpekade i sitt utlåtande att minst lika många e-postmeddelanden som skickas till regeringskansliet kommer från svenskspråkiga avsändare som från utlandet. Dessutom har naturligtvis regeringskansliet en unik ställning i svenskt stats- och samhällsliv och ett särskilt ansvar för det svenska språket som samhällets gemensamma och samhällsbärande språk.

JO:s beslut i denna fråga var mycket glädjande. Nu gäller det för den borgerliga regeringen att snabbt införa svenskspråkiga e-postadresser före valet. Annars kommer den att göra samma misstag som den socialdemokratiska regeringen gjorde när den gick emot att svenska språket skulle lagfästas i samband med behandlingen av propositionen ”Bästa språket” november 2005. Det betydde att de borgerliga partierna kunde gå till val 2006 på löftet att svenska språket skulle lagstadgas.

Det är viktigt med en språklag att luta sig mot för att försvara svenskan mot engelskans expansion på svenskan bekostnad. Därför fortsätter Språkförsvaret att pröva språklagen och skickade därför in en ny JO-anmälan i går – denna gång mot vissa högskolor, som kräver att anställningsansökningar och befordringsärenden måste vara skrivna på engelska.

Per-Åke Lindblom