Samhället struntar i nyförlösta kvinnor
Debattörerna: Alltför många nyblivna mammor lider i tystnad
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-06-14 | Publicerad 2018-03-04
DEBATT. I vissa andra länder i Europa omfattar mödravårdsprogrammet upp emot tio besök efter förlossningen. Det handlar om att följa upp hur mammorna mår och se till att livet efter graviditeten är så bekymmersfri som möjligt.
I Sverige blir vårdtiderna på BB allt kortare, och eftervården för mödrar har inte byggts ut alls. Svenska nyblivna mammor hamnar i ett limbo av ovisshet där alla besvär anses ”normala” och vägen till behandling är lång.
När du blir gravid får du komma till mödravården. De allra flesta trivs med att gå på besöken hos barnmorskan, det är skönt med en professionell persons utlåtanden.
Ju längre in i graviditeten du kommer desto tätare blir besöken. Magen mäts, man lyssnar på hjärtljud, och kollar järn- och blodsockernivåer. Hur mår den gravida personen? Hur mår barnet i magen? Den gravida får uppmärksamhet och omsorg.
Till slut är det dags för förlossning! Barnet föds och du har gått i mål! Eller vänta nu, mål? Det är väl snarare start?
Från att ha gått på regelbundna besök hos barnmorskan växlar man direkt till regelbundna besök hos barnhälsovården. Barnet mäts, vägs och kontrolleras. Men ... mamman då? Plötsligt hamnar all fokus på barnet och de flesta frågor om mammans fysiska problem möts av svaret: Det är normalt.
En kommentar som kan yttras utan någon som helst kontroll egentligen. Personalen på BVC har varken mammans hälsa som uppdrag eller kompetens. Ingen skugga över dem.
Det sker skamligt få kontroller av mammakroppen efter en förlossning. Att föda barn, oavsett om det sker vaginalt eller med kejsarsnitt, kan vara en upplevelse som är alldeles underbar men också ganska skrämmande och ibland traumatiserande.
Tiden efter en förlossning ska man inte bara bearbeta det man gått igenom, försöka komma underfund med vad ens kropp håller på med i hormonkullerbyttorna och försöka lista ut var det gör ont och varför. Man ska också ta hand om det nya liv som man fått i sin famn.
Detta enorma ansvar innebär ofta att man lägger all energi på den nya familjemedlemmen och faktiskt helt glömmer bort sig själv. Här skulle en påminnelse behövas, någon som frågar hur den nyförlösta mår, någon som följer upp och ser till att allt är som det ska.
Många kvinnor vittnar om den ensamhet de upplever efter förlossningen. Många är de som sitter med frågor de inte upplever att de får svar på eller kanske inte ens vågar ställa. Vem ska man ställa dem till? Hur ska de tas emot?
Frågor om alltifrån hur man ska våga bajsa, till smärtor och urinläckage. Värkande ärr och nedstämdhet. Ensamhet.
Vad händer då i tystnaden? Den kvinna som inte får svar på sina frågor står inför valet att strida för att få veta eller låta frågorna gå obesvarade. Dessvärre väljer alltför många det andra alternativet vilket kan resultera i år av onödigt lidande.
Kvinnor kan gå med förlossningsskador utan att veta om det, smärtor som kan och bör behandlas avfärdas som något man får räkna med efter en förlossning. Det kan handla om kroppsfunktioner som förändrats, att inte kunna gå på toaletten som vanligt eller ha ett fungerande sexliv.
Saker som den drabbade personen kan behöva leva med varje dag. Skador och lidanden som borde upptäckas i tid, som borde behandlas.
Därför efterlyser vi en ordentlig eftervård för nyförlösta kvinnor! Det borde finnas en stor, varm famn för nyförlösta kvinnor att landa i. Att gå igenom en graviditet och en förlossning borde belönas med åtminstone respekt och vård, inte bestraffas med tystnad.
Samhället struntar i nyförlösta kvinnor, och till stor del beror denna misskötsel på en idé om att det är ”naturligt” att föda barn, att kvinnor fött barn i alla tider och att man helt enkelt får leva med de men som en oturlig förlossning för med sig. Detta är naturligtvis inte ett argument som håller i ett modernt och jämställt samhälle!
Borde det inte vara självklart att fortsätta erbjuda kontroller av kvinnans kropp efter förlossningen? Borde det inte erbjudas samtal för nyblivna mammor som brottas med omställningen till förälder?
Samtal som öppnar upp för alla frågor om urinläckage, hemorrojder, framfall, smärtor vid samlag, nedstämdhet och så vidare?
Vill man prata kostnader så torde det vara mer ekonomiskt att fånga upp de som farit illa i tid, så fort som möjligt. Vi kan inte blunda för att ohälsotalen skiljer sig en hel del mellan män och kvinnor. Inte minst i barnafödande åldrar. Goda insatser behöver inte vara väldigt omfattande eller väldigt dyra.
Lösningarna är självklara:
- Kvinnoklinikerna får de pengar de behöver för att bedriva säker förlossnings- och sjukvård. Det räcker inte med minsta möjliga bemanning.
- Den slasktratt som kvinnor med smärta och besvär efter förlossning hamnar i måste städas upp.
- De som syr ihop kvinnor efter förlossningar ska ha en kompetens som faktiskt innebär att nyförlösta kvinnor får sina bristningar lagade.
- Barnmorskor som gör efterkontroller behöver få utökad kompetens för bedömning och rådgivning postpartum.
- Det borde vara en självklarhet att ha fysioterapeuter inom mödravården, både under graviditet och som ett komplement vid eftervården.
- Bäckenbottencentra måste finnas mer jämt spridda över landet och tillgången till god kompetens för rekonstruktiv kirurgi efter bäckenbottenskada måste öka.
Mia Fernando, fysioterapeut
Louise Winblad, illustratör
Båda bloggare och författare till boken ”Mammaroll och Snippkontroll. Du och din kropp året efter förlossningen”.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
