Festhets ger unga ångest
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-06
Bloggaren Rosetty: Har du inte supit en helg är du en loser
DEBATT Det börjar redan tidigt på fredagsmorgonen när väckarklockan ringer och du sträcker ut handen mot nattduksbordet. Reflexmässigt rycker du åt dig klockan och fumlar irriterat med knapparna innan du får tyst på oljudet. I takt med att det ekande pipet lämnar din hörselgång sätter du dig på sängkanten med halvt slutna ögon.
Du kommer till insikt med att det redan är fredag. På en bråkdels sekund är du klarvaken och befinner dig i ett skärrat tillstånd. Det är helgångesten som säger god morgon. En ångest som gror sig starkare ju längre dagen går och kvällen närmar sig.
Nu är dags att rycka upp sig, fyllas av sprudlande energi och välkomna helgen med ett stort leende. Gärna skall man också passa på att dela med sig av sina storslagna helgplaner. Frågar någon om det vankas några festligheter till kvällen är svaret givet: "Jo, det blir allt utgång med ett par goda vänner." Allt är fantastiskt och underbart, det är helg och på helgen existerar varken plikter eller konsekvenser, läxor eller böcker, trötthet eller behov av sömn.
Jag har valt att kalla detta för festhets. Ett ord som sammanfattar den press och ångest jag tror att väldigt många ungdomar i dag kan relatera till. En hets över att man måste festa varje helg och att utgångarna inte längre blir spontana, glädjefyllda och galna som de brukade vara i början, utan i stället känns påtvingade och rutinmässiga. Att man inte riktigt vill erkänna att man har lust att ta det lugnt, tillåta sig själv att stanna hemma med familjen och tittar på "Idol" en fredagskväll utan att känna stress över att helgen borde utnyttjas till fullo.
För vuxna är helgen en tid när familjen prioriteras högt. Det är då man minns att krama om maken eller frugan i hopp om att försöka gottgöra sin respektive för de timmar man tvingats jobba över den senaste veckan, eller vid närmare eftertanke – det senaste halvåret.
Som tonåring förväntas man däremot att leva livet under helgen. Man skall utnyttja det maximala antalet timmar till att roa sig och ha kul. Men det många menar med att roa sig är det är rent ut sagt vidrigt. Folk hävdar att det är nu man skall "passa på" att ligga med så många som möjligt eftersom att ryktet att man är billig hinner försvinna tills den dagen man fyller 30. Det är nu man skall "passa på" att dricka så mycket alkohol att man inte kan uttala sitt namn korrekt när ett förbipasserade hittar en liggandes i ett dike. Är detta definitionen av att "leva livet" när man befinner sig i tonåren släcktes precis mitt liv och förhoppningsvis många andras som inte väljer att leva sitt liv utifrån filosofin Gammal nog att veta bättre – ung nog att skita i vilket. Problemet är bara att festhetsen hela tiden gör sig påmind.
Det är just när man ständigt påminns som den tidigare diffusa helgångesten börjar få färg och form. Den intar formen av en rödblinkande gubbe vid ett övergångsställe, man ser att det blinkar rött och man vet vad det betyder men ändå väljer man att gå över gatan. När man är i tonåren kan man ibland ha en tendens att vilja gå mot rött varje gång man befinner sig vid en vägkorsning. Under den tuffa ytan döljer sig dock oftast en osäker person som kanske behöver få höra att han eller hon duger precis som hon eller han är.
Skälet till att ungdomar börjar konsumera alkohol i väldigt ung ålder är för att det anses vara spännande, förbjudet och outforskat. Jag tror att spänningen dör ganska omgående och att man fortsätter festa av andra anledningar. För att man inte har några vettiga intressen. För att kompisarna festhetsar. För att samhället förväntan sig att vi ungdomar ska göra revolt och inte minst: att detta är något som "hör till ungdomen". Det som börjar som en molande ångest en fredagsmorgon eskalerar till ett rutinmässigt festande och om det vill sig riktigt illa, med skolk och kriminalitet i ung ålder som följd.
Problemet är inte att unga vill festa och ha roligt. Problemet är att jag tror många gör det mot sin vilja och tänker att det nog blir roligt om de dricker sprit. Jag skulle önska att fler vågade stå upp för sig själva, att känna att man har en egen vilja och inte gör något bara för att kompisarna hetsar en leder till starkare självkänsla. Något de flesta tonåringar mår bra av.
I kväll tänker jag vara hemma och kolla på "Idol" med min familj och en kompis. Vad ska du göra?
Bloggat om festhets
■ Smala och fulla
Kissie skriver: ”Allt snack om att det har blivit ett “måste” att festa is true, you all have to party! Inte vill vi sluta som en 18 (19) årig bloggare som tror vi är 30 och äter mörk choklad på sin fritid..? Icke! Här ska vi vara snygga och inte skämmas över att vi vill vara snygga, unga, smala och fulla med alkohol om kvällarna! Love it.”
■ Bakis - nej tack!
"Jag värderar långa skogspromenader med hundarna och pyssel i hemmet högre än en bakfull ångestladdad dag. Detta är inget liv enligt vissa, eller ett dödstrist sådant enligt andra. Men! Jag trivs med det, och det är väl ändå det som är huvudsaken?" skriver Jenny
■ Tänk över alkoholen
"En del tar till flaskan så fort helgen kommer, andra när dom mår dåligt eller pga grupptryck. Nu mellan den 2-6 november satsar vårdcentraler runt om i hela landet på att sätta frågor om alkoholvanor i centrum. Jag vet många som borde tänka både en och två gånger på hur dom ställer sig till sitt alkoholintag,
kanske ett besök på VC vore något för er under denna veckan?" skriver Tess
Bloggredaktör: Linda Cederberg
Carolina Surowiak