Borde veta bättre än att spela kvinnokortet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-30

Barbro Hedvall: Maud Olofsson ska inte spela offer vid politisk motgång

Så kom den dagen också för Maud Olofsson, dagen då hon känner sig orättvist behandlad därför att hon är kvinna.

Hur många gånger har vi inte sett samma mönster: kvinna får politisk toppost och hyggligt med uppmärksamhet. Allt rullar på, hon lyckas bra, inga oroande skandaler. Så kommer uppförsbacken – och en sådan kommer förr eller senare i varje politikers karriär – och därmed kritiken. Den är förstås inte rolig, den handlar om hur just denna människa skött sig. Klart den blir personlig, hur skulle en politikers fögderi annars kunna bedömas.

Då inträffar i nio fall av tio följande: den kvinnliga politikern vänder sig mot medierna, de är orättvisa och hårdare mot henne därför att hon är kvinna. Den bakomliggande strategin utgår från att journalister är impopulära och lätt uppfattas som elaka och att det går att vinna publikens sympati genom att framstå som offer.

Många av oss faller också tacksamt i fällan. Hur många intervjuer med ”stackars offrade” kvinnor har vi inte fått – avgångna vd:ar, landshövdingar och statsråd. Alla tycker de som Maud Olofsson att de fått en orättvist hård behandling, att de nagelfarits på ett annat sätt än de skulle ha gjort om de varit män.

Det mesta av det där är strunt, faktiskt. Det räcker med att erinra om kritiken mot AMF-chefen och hans förmånliga pensionskontrakt för att ta ett exempel från i år. Och när det gäller statsråd har Maud Olofsson ett par kolleger som odugligförklarats fler gånger än hon: arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och försvarsminister Sten Tolgfors.

Jag kan bara komma på en kvinna på politiskt toppnivå som haft skäl att hävda att kritiken av henne i hög grad berodde på att hon var kvinna: Mona Sahlin hösten 1995.

Annars har det handlat om fula försök att vinna sympati på en falsk kvinnosolidaritet.

Kvinnor och män i politiken har förvisso olika förutsättningar, men skillnaderna tenderar att försvinna ju högre upp man kommer. En näringsminister måste räkna med att möta motstånd och att bli granskad rätt intimt. Om Maud Olofsson vill veta mer kan hon fråga Björn Rosengren.

Barbro Hedvall

Följ ämnen i artikeln