De nationella proven är ett lotteri för eleverna

Gunnar Iselau: Staten vill väl – men det blir så fel

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-06-17 06.00

helskärm

DEBATT. Det är dags för slutbetyg i årskurs 9. En spänd situation för många av de över 100 000 eleverna och deras föräldrar.

Betyget sätts ofta utifrån elevens resultat på de nationella proven. Några timmar per ämne som i praktiken kan avgöra slutbetyget. Elever blir stressade, får inte ha en dålig dag. Lärare är spända, det gäller att deras elever presterar. Rektorn är förväntansfull, ett bra resultat höjer skolans status.

Vissa elever får bekräftat vad de kan, vissa blir besvikna då de inte få visa det de kan och andra, som har svårigheter, får dessa bekräftade. Men eftersom nationella provet ligger i slutet av i årskurs 9 är det inte mycket att göra åt.

Nationella provet är ett exempel på att staten i sin frustration över att inget händer i skolan involverat sig i den professionella hur-delen, att genomföra undervisning så eleverna lär sig. År efter år lägger staten stora resurser på stöd till skolor utan att kunna visa på någon effekt. Allt förblir som det varit.

De enligt skollagen ansvariga huvudmännen, kommunledningar och styrelser för fristående skolor, tackar naturligtvis och kan koppla av.

Staten vill alltså väl, men det blir så fel. I fallet nationella prov blir effekten det omvända mot det önskade.

• Den nationella olikvärdigheten består. Nationella prov bedöms olika beroende av lärare, Skolinspektionens försök med central rättning visar att det inte hjälper, olikheten består.
• Kunskapsbedömningen förytligas. Skolforskare har länge påvisat att det som mäts är för smalt och för ytligt. Ännu smalare blir det när mätningen alltmer görs genom automaträttade flervalsfrågor, som inte kan motsvara läroplanens bild av djup och förståelse av ämnet.
• Lärarna passiviseras. Lärarens professionella helhetsbedömning riskerar att ersättas av det nationella provets resultat. Därtill visar skolforskare att ju osäkrare en lärare är desto mer ses nationella provet som en välkommen livboj.

Att det är staten som ska försöka åtgärda skolors problem är nu en så vanlig uppfattning att den ses som normal. Inte minst för att den har sina fördelar för de inblandade.

Staten får visa musklerna. Ansvariga huvudmannen kan fortsätta att sitta på läktaren och överlåta åt staten att hantera situationen i dess skolor. Rektorers uppdrag att följa undervisningen ersätts av nationella provens resultat. Osäkra lärare kan hänvisa till statens mätning av deras elever.

Bra för alla. Utom för eleverna. För dem förblir det ett lotteri vilken möjlighet de får för sitt lärande beroende på skola och lärare.

Det var när staten flyttade de nationella proven till slutet att varje stadium som det gick snett. Nationella prov övergick då i praktiken från att vara lärarens diagnosmaterial till statens slutgiltiga examensprov. Funktionen ändrades från att vara ett redskap för lärarna till att bli statens redskap för att styra lärarna.

En lösning är att flytta tillbaka nationella provet till mitten av stadiet. Då kan lärarna i de delar som nationella provet mäter jämföra med sin egen bedömning. Och vid behov hinna sätta in åtgärder som ger effekt innan eleven går vidare till nästa stadium.

Vad är det då staten ska göra för att få likvärdighet och kvalitet i svenska skolor?

Liksom vi har en regel att vi ska köra bil på höger sida har vi regler för skolan i skollag och läroplan. Det är dessa som statens myndigheter ska följa upp.

Det är när Skolinspektionen inriktar sig på att följa rektors huvuduppdrag, att ansvara för undervisningens kvalitet, som skolverksamheten vid behov kan rätas upp. Och om inget har hänt, peka på huvudmannens ansvar att bemanna och organisera så skolledningen kan fungera.

På så sätt kan styrningen i det svenska skolsystemet bli som det är tänkt i skollagen. Och den svenska skolan kan gasa på, i stället för att stillastående slira i diket.

Gunnar Iselau, tidigare undervisningsråd vid Skolverkets utvärderingsavdelning, numera anlitad av bland annat myndigheter och kommuner samt sakkunnig i internationell forskning

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.