Fina kvinnor röker inte
Lisa Magnusson: Rökning känns lite spännande och rebelliskt
Allt det bästa i livet är gratis, lyder ett gammalt talesätt. Det är fel. Jag skulle vilja säga att mycket av det bästa i livet faktiskt är rätt dyrt. God mat, till exempel. Resor. Kläder. Sprit. Och så cigaretter förstås.
Jag röker så sjukt mycket och inget hjälper. Att folk hatar rökare och blänger på en så fort man går ut och tar ett bloss? Nej. Det är ändå rökarna som är roligast, så roliga att andra frivilligt utsätter sig för passiv rökning bara för att få hänga med oss.
Höjda priser? Nej, bring it on bara! Svarta varningstexter om ond bråd död på ciggpaketen? Nej. Och jag fattar ärligt talat inte hur myndigheterna tänkt där. Tror de verkligen att om folk bara får information om skadeverkningarna så kommer de genast att sluta? Så är det ju inte. Alla vet redan att det är farligt.
Nu vid nyår infördes rökförbud på krogar och kaféer och restauranger här i Frankrike. Jag var helt för det, inte för att jag trodde att det skulle få mig att röka mindre utan för att jag tycker synd om dem som inte tål rök. Samtidigt känns det lite trist. Som att man får ett lite tråkigare samhälle när det inte längre är tillåtet att röka, alla fik känns liksom som Starbucks numera.
För det är väl kanske det? Att rökning ändå känns lite spännande och rebelliskt på nåt sätt. Liksom lite frihetligt, hur det nu har kunnat bli så att man sätter likhetstecken mellan beroende och frihet. Men jag ser framför mig en sån där glammig 30-talskvinna som lever det glada livet, eller en mystisk 50-talsvamp som kisar med ögonen, eller en tuff rockbrud. Rökning känns som ett alternativ till allt det där duktiga och sunda och fina som en kvinna skall vara. Även om verkligheten är en 26-årig brud som hukande står och blötröker i snålblåsten.
Förra sommaren köpte jag en bok. ”Allen Carr’s Easy Way To Stop Smoking”. Mina vänner skrattade mig rakt upp i ansiktet när de såg den, så snälla är de, de sade att det där kommer ju aldrig funka på dig. Men de hade fel. Boken var jättebra. Man skall läsa hela innan man påbörjar sitt rökfria liv, står det. Så jag har läst tre fjärdedelar ungefär, sedan lade jag boken ifrån mig. Läser jag mer kommer jag verkligen bli tvungen att sluta röka, kände jag, och det vill jag ju i och för sig. Fast ändå. Kanske nästa vecka?
Allen Carr själv säger att jag bara är rädd och han borde ju veta, han var själv storrökare i många år. Han dog visst i cancer.
Veckans bästa:
Jag skulle vilja citera ur ”Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams:
”Den här planeten har, eller hade, ett problem, och det var följande: De flesta mänskor som bodde där var olyckliga mest hela tiden. Man hade många förslag på lösningar av problemet, men de flesta av dessa kretsade kring runtflyttningar av små gröna papperslappar, vilket var rätt konstigt med tanke på att det på det stora hela inte var de små gröna papperslapparna som var olyckliga.”
(Min översättning, jag vill inte ha en massa geekar som mejlar och klagar nu.)
Jag tycker det här är så bra skrivet, jag kryddar typ alla mina politiska diskussioner med det här citatet. Tänk lite på det!
Veckans sämsta:
Jag tycker det är fascinerande att politikerna i alliansen är så konsekvent helonda. Ja, jag vet att man inte skall tänka sådär svart-vitt, men allt som är bra är de emot och allt som är dåligt är de för, det ÄR ju så. Om man nu inte är en välgödd mänska som har sitt på det torra och mest vill ha det liiite bekvämare, förstås. Då är de allt bra att ha, Fredde och grabbarna.