Olsen-tvillingen svärtar Heath Ledgers minne
Lisa Magnusson: Kanske var han mindre fördomsfull än jag
Heath Ledger dog för en dryg vecka sedan, och det vore synd att säga att jag verkligen brydde mig om honom när han levde, för det gjorde jag inte. Men jag hade ett lite halvgott öga till honom, det hade jag. Gillade hans filmer. Åtminstone ”Brokeback Mountain”, okej den var visserligen lite seg men ändå. Han var en bra skådis, söt och seriös, smart. ?
Därför kände jag först åh, så hemskt och sorgligt, fast ändå vackert! när han dog, och så var jag tvungen att läsa allt jag hittade om honom på google. Sedan såg jag dagen efter att han dejtade en av tvillingarna Olsen, att hon till och med var den som först kontaktades när han hittats livlös, och då pajades allt. Det gjorde honom till en filmstjärna bland alla andra på nåt sätt, jag började tänka på honom som en tråkig lönnfet mänska som festar med Paris Hilton och smygfotas när han kliar sig i skrevet utanför nån glasskiosk. En vanlig dödlig snarare än nåt slags mystiskt mångbottnad James Dean eller River Phoenix.
För liksom, the Olsen twins™, kom igen! Ett par korkade systrar som blev kända redan som blöjbarn genom att storögt staka fram gulliga repliker till en massa pålagda ååååååååh:n från en låtsaspublik. Och sedan när de blev äldre: Nån usel film som jag inte ens orkade se klart, så dålig var den, det var verkligen åh-vad-jag-skäms-kudden framför ögonen i trettio minuter och sedan pallade jag inte mer.
Så okej, Heath gjorde en modig bögfilm och han döpte sin dotter till Matilda Rose, men vad spelar det för roll när han har helt usel smak i övrigt? Vad säger det om en man att han väljer att dejta en OLSEN-TVILLING? Det vet man ju hur DE är.
Eller? Sanningen är att jag inte känner systrarna Olsen, jag har aldrig ens träffat dem. Men de är unga och blonda och modemedvetna och älskar att festa, och därför tror jag mig veta att de också är annat. Att de är ytliga, till exempel. Riktiga spån. Att de framlever helt andefattiga, meningslösa, rent ut sagt aspatetiska liv.
Kan det bero på nåt så enkelt som att jag ser dem som för brudiga? Att de förknippas med det värsta vi vet: Riktigt utstuderad flamsig, fjompig kvinnlighet. Eller varför tänker jag annars på Paris Hilton och systrarna Olsen som tomma och helt platta människor fastän jag inte gör det om, säg, valfri man som festar och knarkar lika mycket som de?
Kanske såg Heath igenom det här, kanske var han mindre fördomsfull mot kvinnor än vad jag är, och det borde ju i såna fall värma en gammal bitter mensfittas hjärta. Men det gör det inte. Hur kommer det sig?
Veckans bästa:
Lisa Förare Winbladh. Så underbart befriande med någon som alldeles tydligt verkligen älskar mat uppriktigt och som dessutom har humor.
Veckans sämsta:
Matsnobberiet. Det där anemiskt högdragna, i grunden glädjelösa. Usch.