Ett halverat bistånd skapar fler flyktingar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-05 | Publicerad 2015-11-04
Biståndsorganisationer: Förslaget visar att regeringen inte förstår bistånd
DEBATT. Regeringen meddelade i dagarna att de överväger att öka avräkningarna från biståndsbudgeten med 20 miljarder nästa år. Anledningen är de kraftigt ökade kostnaderna för flyktingmottagandet till följd av Migrationsverkets reviderade prognos. Detta skulle i praktiken innebära en halvering av det svenska biståndet.
Även om avräkningar för flyktingmottagandet tekniskt sett får räknas som bistånd enligt de så kallade OECD DAC-reglerna riskerar ett sådant förfarande att urholka det svenska biståndet på ett sådant sätt att antalet människor på flykt faktiskt ökar både kortsiktigt och långsiktigt.
Förslaget tyder på en bristande insikt i vad svenskt bistånd faktiskt är, och vilka resultat som dessa medel uppnår när det gäller sådant som fattigdomsminskning, konfliktförebyggande arbete och demokratisk utveckling. De flyktingströmmar vi ser i dag är symptom på tidigare oförmåga att hantera grundorsaker till varför människor flyr. För att minska dessa strömmar måste vi stärka insatser för sysselsättning med hållbara arbetsvillkor som kommer lokalsamhällen till del. Vi måste investera i konfliktförebyggande arbete. Vi måste skydda människor som lever under hot och väpnad konflikt. Vi måste stärka kvinnors deltagande i samhället och vi måste finansiera satsningar på att minska klimatförändringarnas negativa effekter. Allt det gör det svenska biståndet.
Att halvera biståndet för att finansiera flyktingmottagande vore därför samma sak som om kraftigt ökade kostnader för akutsjukvården skulle finansieras genom att lägga ned hälften av alla vårdcentraler. Kortsiktigt skulle reformen kunna räknas hem, men långsiktigt skulle hälsoläget i landet kraftigt försämras och akutsjukvården skulle hamna under ännu hårdare tryck och kostnaderna skena ytterligare.
Ett sådant förslag vore därför förstås otänkbart från ansvariga politiker. Men när det gäller biståndet lever de människor som drabbas av nedskärningarna långt ifrån kvällspressens löpsedlar, och de röster som varnar för effekterna blir ohörda.
Våra organisationers insatser bygger på gedigen kunskap och erfarenheter som implementeras professionellt tillsammans med partners över hela världen. Det svenska biståndet utvärderas kontinuerligt efter tydligt satta mål för att säkerställa kvaliteten och effektiviteten i projekten. Därför vågar vi också säga att med en halvering av biståndsbudgeten kommer fler människor än vad som är fallet i dag behöva fly eller flytta från sina hem. Det råder stor enighet inom forskningen på området att förebyggande och långsiktigt hållbara biståndsinsatser är betydligt mer kostnadseffektiva än akuta åtgärder.
Vi påstår inte att den situation Sverige står inför i dag är enkel att hantera. Det krävs stora satsningar för att stärka vår kapacitet att ta emot de som måste fly och för att integrera de som kommer hit. Men vi anser inte att kortsiktiga lösningar på världens mest utsatta människors bekostnad är en rimlig väg att gå.
Vi behöver investera i de människor som kommer hit nu och som sedan etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt som de bidrar med sina kunskaper och kompetenser till att utveckla det svenska samhället, bidrar de också genom transfereringar till att stärka människors möjligheter att leva kvar i sina hemländer. Så kan vi skapa en positiv spiral där förbättrat mottagande och integration även bidrar till att stärka måluppfyllelsen inom biståndsområdet.
Regeringen står nu inför ett val. Varken Sverige eller de människor som just nu befinner sig på flykt har råd med att de väljer fel.
Lena Ag,
generalsekreterare, Kvinna till kvinna
Maria Andersson,
generalsekreterare, RFSU
Gabi Björsson,
generalsekreterare, Afrikagrupperna
Bo Forsberg,
generalsekreterare, Diakonia
Henrik Fröjmark,
kanslichef, Swedwatch
Gunilla Hallonsten,
internationell chef, Svenska kyrkan
Kristina Henschen,
chef, Union to Union
Anna Hägg-Sjöquist,
generalsekreterare, Plan International Sverige
Niclas Lindgren,
direktor, PMU
Eva Christina Nilsson,
generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Tiina Nummi-Södergren,
ordförande, MyRight
Jens Orback,
generalsekreterare, Olof Palmes internationella center
Anneli Rogeman,
vd, We Effect
Johanna Sandahl,
ordförande, Naturskyddsföreningen
Annica Sohlström,
generalsekreterare Forum Syd
Ann Svensén,
generalsekreterare, IM Individuell människohjälp
Sofia Walan,
generalsekreterare, Kristna fredsrörelsen
Peter Westman,
ställföreträdande generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF