Islamofobin har nått nya höjder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-01

Ungdom Mot Rasism: Hög tid för Reinfeldt att agera

Söndagen den 29 november gick medborgarna i Schweiz till vallokalerna för en nationell folkomröstning. En folkomröstning som resulterade i att en lag om förbud mot byggandet av minareter – eller muslimska bönetorn – ska införas. Ja-sidan fick en klar majoritet, cirka 57procent av rösterna föll på ett förbud.

Folkomröstningen initierades av det Schweiziska Folkpartiet (SVP), även kända som Europas största främlingsfientliga parti. I Sverige ropar de motsvarande krafterna högt – i ett pressmeddelande låter Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson meddela att de välkomnar beslutet om ett förbud och att de gratulerar den schweiziska befolkningen.

Den schweiziska befolkningen ska alltså gratuleras? Det uppenbara i en sådan inställning är att den muslimska minoriteten i Schweiz inte räknas som schweizare. Folkomröstningen är i sig en direkt kränkning av muslimers rättigheter i landet, och resultatet innebär en tydlig inskränkning av religionsfriheten. SVP, tillsammans med 57 procent av de röstande, gör alltså klart för omvärlden att religionsfriheten inte gäller för alla schweiziska medborgare.

Den europeiska islamofobin, som många av oss antirasistiska företrädare länge försökt uppmärksamma, når nu nya höjder. Att just Schweiz är det land som driver denna islamofobiska utveckling är intressant. Schweiz är inte ett land med kulturell eller etnisk enhet – flera olika befolkningsgrupper finns i landet, landet har flera officiella språk och detta har historiskt sett präglat och skapat den politiska enhet som finns i Schweiz i dag. Att det är just islam som inte får plats i denna kulturella och etniska mångfald är symptomatiskt för islamofobins frammarsch i Europa. Ett politiskt beslut som direkt inskränker de mänskliga rättigheterna i den bemärkelsen att skillnad på ”folk och folk” görs, kan vara början på en fortsatt negativ utveckling och försämring av muslimers situation i Europa.

Något som glöms bort i diskussionen är minaretens egentliga funktion. Minareten hämtar sitt ursprung från de kristna kyrktornen och de två religiösa symbolerna fyller i princip samma funktion – då kyrktornet kallar till mässa, kallar minareten på motsvarande sätt till bön.

Förbudet av minareter är inget annat än illa förklädd islamofobi, precis som de två centerpartistiska riksdagsledamöternas förslag om att förbjuda burka och niqab på allmän plats i Sverige. Det allra tydligaste exemplet på svensk islamofobi är dock ändå Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som i en debattartikel i Aftonbladet (19/10) gjorde klart att islamiseringen är ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. Denna krigsföring mot islam och mot muslimer är tidsenlig, men inte desto mindre något som är oacceptabelt.

Det är inte första gången en grupps rättigheter inskränks. Det som hände i Tyskland för 70 år sedan är kanske det tydligaste exemplet, bland många. Schweiz införande av rösträtt för kvinnor så sent som 1990 är ytterligare en sak. Förföljelsen av romer som pågått under hela efterkrigstiden och som fortfarande pågår. Apartheidlagar i Sydafrika och USA. Alla är exempel på när en ”avvikande” minoritet fråntas sina rättigheter. På samma sätt som vi tycker att apartheid och förföljelsen av judar är förkastligt, är det nu vårt ansvar att även stå upp mot det systematiska förtrycket av muslimer.

Nu är det upp till omvärlden att markera mot förbudet av minareter i Schweiz. Förbudet inskränker de mänskliga rättigheterna för muslimer i Schweiz och klargör att religionsfriheten inte omfattar alla. Fredrik Reinfeldt bör nu, i egenskap av ordförande för Europeiska Unionen, men också som statsminister i Sverige, markera mot den islamofobiska våg i Schweiz som förbudet representerar. Reinfeldt bör inte bara ta avstånd, Sverige ska vara ledande i en mer positiv utveckling av de mänskliga rättigheterna i Europa och i världen.

Valdeltagandet i folkomröstningen uppgick till 54,4 procent, alltså har knappt hälften av de röstberättigade medborgarna valt att inte rösta. Vi hoppas att den svenska väljarkåren inser vikten av att använda sin demokratiska rättighet att rösta, inför de allmänna valen i Sverige 2010.

Ola Karlman
Anton Landehag