Vi kan inte acceptera en politik som drabbar barnen
I Norrbotten är politikerna i uppror mot regeringens hårda linje när det gäller synen på de apatiska barnen. Jag hörde landstingsrådet Britt Westerlund på nyheterna i?går och hon förväntade sig att de apatiska barnen ska få amnesti. Britt Westerlund konstaterar att hon som politiker känner sig maktlös och att Sverige har ett administrativt system som gör människor sjuka.
Det är befriande att också en socialdemokratisk politiker ryter till. Det finns delade meningar inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen. I omröstningen i dag får vi se om riksdagsledamöterna vågar stå upp för sina åsikter eller böjer sig för partipiskan. Det är svårt att förstå den nya politiken. Sverige har under årtionden haft solidariteten med utsatta människor som en ledstjärna för politiken. Nu har den solidariteten avskaffats. Hur kan vi acceptera en politik som gör att barn tappar livsgnistan och allt hopp om framtiden? Jag bara undrar.