Politiken måste handla om de svagaste igen
S-kandidat: Funktionsnedsatta förpassas till att bli andra klassens medborgare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-08-21
DEBATT. Kanske är det något i grunden bra när en samlad valrörelse är ägnad åt att tilltala medelklassen. Det betyder att vi fått en större och därmed resursstarkare medelklass. Att fler än någonsin har det bra.
Att för att vinna val måste man som parti tala med det nervösa flertal som egentligen inte har några större reella problem. Kanske borde vi alla gemensamt glädjas åt det.
Jag förstår även att det kanske måste vara så. Men det vore klädsamt om något av politiken också handlade om dem som trots allt detta fått det sämre. Om politik åter kunde handla om mer komplicerade saker, som jämlikhet och hur den nås genom solidaritet med de förfördelade.
Lustigt nog hör dessa två saker också ihop. Inte så att någon automatiskt måste få det sämre för att någon annan får det bättre, men det går inte att bortse från att de senaste årtiondenas skattesänkningar och gynnsamma marginaler i statskassan till delar finansierats av nedskärningar i de sociala skyddsnäten.
Det som gjort medelklassen bredare, rikare och politiskt viktigare har alltså betalats av dem som behöver politiken bäst.
Det har aldrig varit socialdemokratisk politik att acceptera att de redan förfördelade är de som främst drabbas av åtstramningspolitik. Det har heller aldrig funnits en idé om ett folkhem vars bärande princip bygger på att de som har det svårast ska få det sämre i tider av ekonomisk stagnation eller tillbakagång.
Verkligheten visar dock att det ibland kan bli tuffa avvägningar även med de bästa intentioner.
Vår ekonomiska utveckling har emellertid rentav varit god samtidigt som våra sociala trygghetssystem successivt urholkats. Det är delvis ett misslyckande. Det är en politik som är oklok, orättvis och skadlig – för individerna och för samhället.
Men det är ju inte om detta valrörelsen handlar om. De högerkonservativa pratar i och för sig välfärd i valrörelsen – som i att den gått för långt.
Att de som nu har det tuffast har fått det för bra. Vad svenska folket behöver är hårdare tag.
Kanske då kan de sjuka bli friskare och de fattigare slutar vara så eländigt fattiga. Stundtals utmålas också sjuka och personer med funktionsnedsättning som välfärdsparasiter - det ok som hotar att leda till det välmående samhällets förfall.
Men så har kanske få av dessa folkvalda känt, på riktigt upplevt, konsekvenserna av sådan politik.
Jag har ägnat ett arbetsliv åt att försöka skapa rättvisa inom välfärden. Att sträva efter att säkerställa att alla oavsett bakgrund får sin plats vid bordet.
Men det som erbjuds människor i dag är inte vad det var. Det som erbjuds är rester, smulor av den sociala trygghet som tidigare fanns där, samtidigt som båtsemestrarna och thailandsresorna blir fler.
Att via juridiken driva frågor om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är alltmer nedslående. Det tär på en att se hur det offentliga Sverige kollektivt ljuger och bedrar för att frånta sjuka och personer med funktionsnedsättning rättigheter – riggar systemet mot den enskilde.
Å ena sidan talar om rättigheternas okränkbarhet och om vikten av ett samhälle som utgår från människornas verkliga förutsättningar, behov och förmåga. För att å andra byråkratisera, misstänkliggöra och undandra rätt.
Var dag förpassas nya människor till att bli en slags andra klassens medborgare i syfte att spara några kronor eller erhålla vinst.
Jag är förvisso synskadad, men jag ser vad ni gör. Jag ser också hur politiken i stort blundar för vad som händer. Medan ni i festtalen fortfarande pratar om välfärdsstaten Sverige, pratar ni om LSS och andra trygghetsreformer som gökungen i boet.
Det finns de som pratar om politiken som ett spel. I så fall är det ett spel som är riggat, riggat mot fattiga, sjuka och personer med funktionsnedsättning. Ett spel där banken alltid vinner.
Jag kan inte se något annat sätt att skifta politikens fokus från de välmåendes problem med köer på Arlanda till de eftersattas krav på ett värdigt liv, än att fler som faktiskt ser, och vill lösa problemen, ger sig in i politiken.
Så nu gör jag det. Jag satsar allt på rött, inte bara för att jag gillar färgen, utan i ett medvetet försök att spränga banken. För att politik ska vara ägnat åt att skapa starkare samhällen och individer. Inte att springa ärenden eller lägga sig i enskildas sempesterplaner.
Anna Quarnström, kandiderar till riksdagen för S i Stockholm. Förbundsjurist och ordförande för Funktionsrätt Stockholm stad
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.