Rationella argument hjälper inte mot IS

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-06-05 | Publicerad 2015-06-04

Debattören: Psykologisk kunskap krävs för att stoppa rekryteringen

Metoder för avradikalisering av personer som blivit rekryterade av terrorgrupper som IS har ännu inte nått någon större framgång. Kanske för att tillräcklig hänsyn inte tagits till den psykologiska gruppdynamiken, där individens känslomässiga band till gruppen blir så starka att rationella argument inte biter.

Efter 20 års engagemang i avhoppare från sekteristiska grupper vill jag bidra med några perspektiv på terrorfrågan.

Den 25–27 juni arrangerar ICSA (International Cultic Studies Association) en internationell konferens i Stockholm, där även avradikalisering behandlas. Forskare, kliniker, avhoppare, anhöriga och hjälparbetare samlas några dagar för att utbyta erfarenheter.

Några vanliga missförstånd behöver redas ut för att bättre kunna hantera det komplicerade arbetet med att minska hotet från extremism och terrorism. Det gäller synen på den ideologin, medlemmarna och gruppdynamiken.

Ett vanligt antagande är att medlemmar i terrorgrupper ytterst drivs av ideologi. Då blir slutsatsen att man behöver motarbeta problemet genom samtal med kunniga på respektive ideologi. Just nu är fokus på islam, och då används imamer. Men för att lyckas behövs ett mycket bredare psykologiskt fokus.

Ett annat antagande är att det är utanförskap som skapar en ingång i terrorgrupper. Vi vet ännu för lite om vem som går med och varför, men vi har flera gånger sett att den förväntade bilden inte stämmer. När det gäller sekteristiska grupper så har forskningen ännu inte kunnat visa att den förutfattade bilden stämmer, att det skulle vara en viss typ av människor. Däremot har man funnit att medlemmar ofta rekryterats under en sårbar period, som under sena tonåren, men även som äldre när man flyttat, bytt jobb, gått ur en relation m.m.

En viktig källa till kunskap om vad som pågår bakom kulisserna är före detta medlemmar. En rekryteringsprocess med systematisk manipulation skapar ”blinda fläckar”, dit det kritiska tänkandet inte når och fantasifulla rationaliseringar fyller dess plats. När en person väl gått med helhjärtat har mycket starka känslomässiga band skapats till gruppen. Man har ofta även skapat en nästan fobisk rädsla för samhället utanför som sakta blir allt mer paranoid. Det är denna kombination som gör att man är redo att dö eller dödas. Detta gör att rationella argument som vänder sig enbart till intellektet inte biter.

I den infekterade debatten finns en polarisering mellan straff eller hjälp. Vi behöver hitta vägar som tillsammans bildar en långsiktig lösning. Det handlar om förebyggande, juridiska följder, vård och integration.

Det går att både ta ansvar för sina handlingar och få vård och hjälp att återintegreras för att bli en del av vårt samhälle. Inte ännu mer utanför. Då kan man bli en tickande bomb.

Det finns mycket att vinna på att använda sig av den kunskap som under många år samlats om hur man kan jobba med att nå fram till medlemmar i sekteristiska grupper.

Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism med Mona Sahlin i spetsen möter många kommuner som tror att problemet inte gäller dem. Lovvärda initiativ tas nu av samordnaren att även involvera vården i frågan. Där behövs både kunskap i att hjälpa extermister och vana vid att beröra ämnet religion.

För allas vår säkerhet är det av stor vikt att både kommuner och landsting i sitt arbete mot terrorism tar till vara den kunskap om psykologin bakom sekterism som i dag redan finns i Sverige och utomlands.

Helena Löfgren
leg. psykoterapeut
fil. Kand. psykologi