Leverera klimatpolitik eller avgå, ministern
Greenpeace: Efter din handlingsplan går det inte att smita undan längre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-11-13
DEBATT. Inom kort ska regeringen presentera sin klimatpolitiska handlingsplan. Risken för att den kommer att likna mer av en klimatpolitisk devalveringsplan är dock överhängande stor.
Om regeringen inte sitter på ett ess i rockärmen och i stället slopar eller försvagar klimatmålen bör miljöminister Romina Pourmokhtari leva upp till sitt tidigare löfte om att avgå.
Hur regeringen tänker nå klimatmålen har länge varit höljt i dunkel. Regeringen är medveten om att nuvarande politik leder till ökade utsläpp och missade klimatmål. Det redogör regeringen själv för i höstbudgeten.
Likväl har svaret alltid varit att regeringen ska återkomma i frågan när den klimatpolitiska handlingsplanen presenteras. Så har det låtit i över ett år när kritiska frågor om ökade utsläpp och klimatmålen har ställts. Vi återkommer, ni får vänta, ha tålamod.
Nu är november månad här och tiden har hunnit ikapp. Det är bara en tidsfråga innan handlingsplanen ska presenteras och regeringen tvingas lägga korten på bordet efter att ha trängt in sig i ett hörn.
Om regeringen inte sitter på ett ess i rockärmen, verkar en smaklös väg ur ett fundamentalt misslyckande att nå klimatmålen ligga nära till hands.
Trots att FN vid upprepade tillfällen har vädjat till alla länder att skärpa sina mål och åtgärder, verkar regeringen av allt att döma leta ursäkter för att slopa eller knåda om Sveriges klimatmål.
Efter att nationalekonomen John Hassler presenterat sin rapport om hur EU:s klimatpolitik påverkar de svenska klimatmålen har regeringen nu fått verktygen till det. Hassler föreslår att Sveriges 2030-mål för transportsektorn slopas.
Eftersom EU inte har samma etappmål till 2030 gör det att regeringen nu kan skjuta ifrån sig ansvaret att minska utsläppen i tid och rum - och intala sig att det inte går att missa de mest annalkande klimatmålen om de inte finns eller är så oigenkännliga att de är svåra att förstå.
Även om Hassler har dukat regeringens bord för ett historiskt svek, är det tydligt att regeringen pinsamt nog inte ens har sin handplockade utredare på sin sida i flera kärnfrågor.
Hassler vänder sig exempelvis emot att Sverige ska kunna tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i länder utanför EU och kritiserar regeringens minskade anslag i det internationella klimatbiståndet.
Hassler föreslår även en höjd avgift för miljöförstörande bilar och större satsningar på vindkraft, med kompensation för kommuner som exploateras. Inte minst föreslås en nationell utsläppshandel som till exempel kan minska utsläppen inom jordbruket.
Miljöminister Romina Pourmokhtari är tydlig med att samtliga förslag inte kommer att inkluderas i handlingsplanen. Risken finns att rapporten primärt används för att slopa eller knåda nationella klimatmål.
Hur mycket mer som regeringen kan få med SD på är minst sagt osäkert. Exempelvis vände sig SD snabbt emot förslaget om nationell utsläppshandel.
Det visar att det är omöjligt att ens fundera över en ambitiös klimatpolitik i samarbete med ett parti som ifrågasätter klimatkrisens effekter och som aldrig har stått bakom något av de svenska klimatmålen.
Greenpeace hoppas dock att regeringen så sakteliga börjar lätta på sitt ensidiga fokus på ny kärnkraft. Det är en dyr, farlig och långsam politik.
Med tanke på det Hassler föreslår om vindkraft, samtidigt som M har öppnat för att snabbare bygga ut vindkraften och att L vill satsa på solkraft, hoppas Greenpeace att regeringen presenterar förslag om att bygga ut förnybar energi.
Men på det stora hela är risken stor att handlingsplanen kommer att likna mer av en devalveringsplan, där problemen skjuts in i framtiden och in i andra länder.
I Greenpeaces granskning av Tidöpartiernas klimat- och miljöpolitik under deras första år vid makten får i genomsnitt sju av tio beslut rött ljus.
Det vore önsketänkande att tro att inriktningen plötsligt ska ändras och att regeringen likt en Fenix reser sig ur sin egen klimatpolitiska aska.
Mer sannolikt är det att regeringen fortsätter på samma devalverande bana, för att sedan försöka slå undan kritik, styra mediers kommunikation och få handlingsplanen att framstå som fantastisk.
Något positivt som handlingsplanen tveklöst kommer att resultera i är att regeringen inte längre kommer kunna använda den som täckmantel och be om att få återkomma när media ställer kritiska frågor om klimatpolitiken och ökade utsläpp.
Det är värt något i sig - att regeringen inte kommer kunna fly kritiska frågor på samma sätt.
På tal om att fly, kommer vi aldrig att kunna fly klimatkrisen. Det bör miljöministern ha i åtanke när hon nu säger sig lägga om Sveriges klimatpolitik.
Om miljöministern då inte klarar av att tydligt visa hur regeringen ska nå samtliga klimatmål, bör hon åtminstone leva upp till sitt tidigare löfte om att avgå. Om hon inte självmant gör det, bör oppositionen rikta misstroende mot henne.
Erika Bjureby, Sverigechef Greenpeace
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.