Facken måste visa ansvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-15

Urban Bäckström om den pågående avtalsrörelsen

Facken inom industrin avfärdade i mycket starka ordalag det bud som lämnades i lördags av de opartiska ordförandena. Olika fackliga företrädare talar om att nivån i budet är en provokation. Samtidigt ska man komma ihåg att budet om 0,7 procent för en tolvmånadersperiod ligger helt i linje med de avtal som industrin i Europa har tecknat med deras fackliga kollegor i Finland, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Var tog den fackliga målsättningen om en löneutveckling i takt med Europa vägen?

Man hänvisar sedan till att utdelningarna går upp i år, men glömmer att de, även efter årets höjningar, gått ner med mer än 30 procent sedan högkonjunkturens 2008. Detta samtidigt som krisåret 2009 gav rekordhöga reallöneökningar för löntagarna. Om den fackliga sidan vill koppla samman utdelningar och löner så borde väl logiken vara att argumentera för lönesänkningar, eller?

Ytterligare ett fackligt argument är att vi måste säkra reallönerna i år så att ekonomin tar fart igen. Samtidigt glömmer man att köpkraften för 2010 redan är säkrad genom jobbskatteavdraget och att problemet inte är att vi saknar köpkraft utan spar pengarna istället eftersom vi är osäkra på jobben.

Facket talar fortfarande om att det finns ett löneutrymme på 2,5 procent till 3,5 procent . Man bortser då helt från Riksbankens bedömning att det blir fler jobb och bättre fart i ekonomin ju lägre löneökningarna blir.

Parterna i en avtalsrörelse har helt naturligt olika utgångspunkter inför en förhandling. Samtidigt visar den så opportunistiska fackliga argumentationen att de sakliga argumenten helt har tappats bort. För facken verkar frågan mer handla om att stärka sin egen position snarare än att vilja bidra till att få fart på ekonomin och jobben igen.

Urban Bäckström

Vd Svenskt Näringsliv